Bra att Örebro kommun ska ta fram en forskningsstrategi och satsa mer pengar på forskning. Dåligt att inriktningen på forskningen bestäms innan strategin är klar. Dåligt att inriktningen blir ”administrativa frågor” när det borde satsas mer på forskning kring pedagogik, omvårdnad, miljö och mycket annat. Kommunledningen vill satsa 5,5 miljoner/år på en forskarskola med den spännande rubriken ”Offentlig förvaltning i utveckling”. Och annat ryms inte.
När jag var SSUare skojade vi och sa att socialismens ABC var Administration, Byråkrati och Cement. Idag satsar folkpartisterna hellre på forskning i administration än forskning i pedagogik. Och cementen finns där också: det är det kommunledningens beslut är gjutna i – de är aldrig intresserade av att diskutera beslutsförslag eller inriktning.
Kategoriarkiv: Gör jag nytta?
Beslut i hotellfrågan
Före lunch idag fattade Kommunfullmäktige beslut om ”hotellaffären”. Vi socialdemokrater röstade för att Örebroporten köper tillbaka Medborgarhuset men avstod från att delta i behandlingen av punkterna 2-5. Dessa punkter handlar om att ge uppdrag till Örebroporten om försäljningar, investeringar, uthyrning och annat. De innehåller inget som Kommunfullmäktige behöver fatta beslut om: Örebroporten har redan uppdrag att bygga om, hyra ut och att sälja fastigheter. Örebroporten måste dock få godkännande av Kommunfullmäktige när det gäller riktigt stora affärer (som till exempel hotellaffären).
Det finns många bilder som passar bra för att beskriva ”hotellaffären” i Örebro. En är ”när du trampar i klaveret – stå still”. En annan är ”kasta inte sten i glashus”. Att frågan blivit ett träsk som (enligt Staffan Werme själv) upptagit den mesta tiden hos kommunstyrelsens ordförande under året leder till ett annat klokt råd (som Jonas Karlsson gav i debatten): om man vill ta sig ur ett träsk är det ingen bra idé att sprattla och krångla. Då sjunker man bara djupare.
För att i korthet beskriva händelseförloppet i ärendet: När en hotellägare vill hyra lokaler i Medborgarhuset för hotellverksamhet protesterar andra hotellägare. Staffan Werme går då in och stoppar affären och menar att det är tveksamt om den är laglig. Sedan börjar den ena utredningen efter den andra. Och den ena märkliga turen avlöser den andra. Och i slutändan så är det Staffan Werme som vill genomföra den affär han från början stoppade. Och i slutändan är ärendet mycket krångligare än det var från början. Och Staffan Werme har lyckats stöta sig med nästan alla.
Så här skriver till exempel vdn för Clarion i Örebro, Kurt Östlundh: ”Det måste vara en hårt pressad Staffan Werme när han i radiointervju i lördags sätter betyg på hotellaktörerna i Örebro. Det har nog aldrig hänt att en ordförande i en kommunstyrelse betygsätter kompetensen hos företagarna i en speciell bransch, och detta inte utifrån försäljning och utveckling, utan hur man bearbetat politiker och ledningen för det kommunala fastighetsbolaget Örebroporten.”…”Staffan är direkt oförskämd när han sätter egna betyg på hotellaktörerna i Örebro.”
Staffan Werme är alltså Kommunstyrelsens ordförande (fp) i rikets sjunde största stad.
En seger värd sin vikt i vatten
Det är inte var dag ordet ”återremiss” vållar glädje och segerrusiga känslor… Högermajoriteten hade föreslagit avslag på min motion om att ”utreda förutsättningarna för att låta örebroarna som vill betala mer för sitt vatten, för att finansiera biståndsprojekt som ger fler människor i världen tillgång till rent vatten.” Men efter en lång debatt där flera borgerliga ledamöter verkligen inte ville förstå att kravet var ”utreda förutsättningarna” (de påstod att lagen förbjöd oss att göra något) svängde det när Gunnar Andersson (m) ordf i Tekniska nämnden och Erik Johansson (fp) ordf i Miljönämnden kom på att man ju skulle kunna informera om möjligheten att bidra till rent vatten i världen på informationsbladen som följer med exempelvis vattenräkningen. Typ en av de idéer man kunnat komma fram till när man utredde frågan… Om de sagt det från början hade vi sluppit debatten. Men det kanske hade varit synd, i och för sig för kanske bidrog debatten till ökad kunskap om vikten av rent vatten (och för övrigt lovade Gunnar A också att installera en vattenautomat utanför fullmäktigesalen så att vi ska slippa dricka buteljerat vatten.
När rivs beslutet om Sofiagården upp?
Häromdagen berättade jag att kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme (fp) varit på Sofiagården och där lovat att ”fixa” frågan om matsalen, som ju högerkoalitionen bestämt ska läggas ner. Igår lämnade jag därför in en interpellation om Sofiagården (=skriftllig fråga) som förhoppningsvis kommer upp på nästa sammanträde med Kommunfullmäktige. Jag ställer två frågor:
- Kommer kommunstyrelsen att ta upp frågan om Sofiagårdens matsal eller på vilket sätt kommer beslutet att ändras?
- Varför har du inte reagerat och agerat tidigare när frågan om Sofiagårdens matsal uppmärksammats i exempelvis media?
Det ska bli intressant att höra vad Staffan Werme svarar. Förhoppningsvis berättar han i Kommunfullmäktige hur beslutet mer formellt ska ändras så att matsalen blir kvar.
Men mina frågor om hur beslutsfattande i kommunen går till kvarstår dock i alla fall. För det det kan väl inte vara så att beslut ändras först när det blir jobbigt och man tvingas möta dem som besparingarna går ut över? Visst finns det väl någon tanke med majoritetens sätt att sköta kommunen?
Vem bestämmer egentligen?
Kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme var på Sofiagården i veckan. Sofiagården är det seniorboende som den nya kommunledningen bestämt ska bli utan matsal (och kanske också utan värdinnor – det är inte slutligt bestämt än). Den frågan har varit rätt uppmärksammad under våren och många har protesterat (400 namnunderskrifter på en vecka…). Högerkoalitionen har dock stått på sig: dessa förebyggande insatser ska upphöra. Tills Staffan Werme tvingas stå till svars. För enligt uppgift har han i veckan lovat att ”fixa” problemet. Ska bli intressant att se när ärendet kommer upp på nytt: kommer Kommunstyrelsen att anslå mer pengar till Vård och omsorgsnämnd öster? Finns det fler besparingsbeslut som kommer att ändras? Det vore i så fall bra, men det är lite förvånande eftersom jag tidigare trott att beslut i kommunen fattas i demokratiska församlingar. Jag hoppas verkligen att Sofiagårdens matsal räddas, men en hel del nya frågor har väckts om hur kommunen styrs och om vem som bestämmer.
Varför tar majoriteten inte kritiken på allvar?
Den högerkoalition som nu styr Örebro säger sig vilja vara öppen och lyssnande. Fast de lyssnar mest på varandra, det är öppet klimat mellan de fem partierna. Sägs det. Men det är inte lika öppet för kritik ”utifrån”. Exempelvis lyssnar man inte så mycket på de 400 personer som skrivit på en namninsamling för att riva upp beslutet om att lägga ner Sofiagårdens matsal. Och inte lyssnar man på oroliga äldre eller deras närstående. Och inte lyssnar man när ledamöter i kommunfullmäktige vill diskutera viktiga frågor.
Idag debatterade vi i Kommunfullmäktige en annan fråga som rör många äldre (och deras närstående): effekterna av att äldre ”skickas runt” i onödan på grund av politiska beslut (den så kallade ”nollvisionen”). Debatten bjöd på några riktiga bottennapp (t ex Peter Sjerling som raljerade om mig som person och lyckades undvika såväl orden ”vård”, ”omsorg”, ”äldre”, ”närstående”, ”oro”, ”kvalitet” i en debatt som handlade om vård och omsorg för äldre…). Och de inlägg som handlade om sakfrågan (=de flesta) visade några saker tydligt:
- Högern väljer att hellre avfärda och raljera än att ta till sig kritik och åtgärda de problem som pekas ut.
- Kommunledningen hör inte längre någon oro för besluten. (Men det måste rimligen bero på att de inte lyssnar så mycket – för det finns massor av oro. Varför hör inte majoriteten oron från personal, äldre eller närstående?)
- Kommunledningen följer inte på någon punkt de etiska principer för prioriteringar inom vård och omsorg för äldre som riksdagen slagit fast (allas rätt till lika behandling åsidosätts, att störst behov ska gå först åsidosätts, relationen mellan effektivitet och kostnader har försvunnit).
- Högerkoalitionen är mer intresserad av att fatta politiska beslut om beslutsvägar i vård och omsorg än att åtgärda de faktiska problem som många örebroare upplever.
Och för att bespara Peter Sjerling och andra från besväret att argumentera i frågor som vi i grunden är överens om slår jag för säkerhets skull (än en gång) fast: Ingen ska ligga kvar i onödan på USÖ, det bästa är om äldre klarar att återvända hem (med rätt stöd). Men: Vi vill inte att äldre ska flytta runt i onödan. Vi tycker inte att det är bättre att svårt sjuka äldre ligger ensamma hemma. Vi tycker inte att problemen försvinner när sjuka äldre lämnar USÖ – för att klara hemvården krävs resurser. Men majoriteten sparar på hemvården…
Får äldre som inte kan lagen sämre vård?
I slutet på mars träffade jag Ulf Grell för att diskutera äldrevården i Örebro. Ulf har på ålderns vår flyttat tillbaka till Örebro efter att ha haft olika typer av chefsjobb inom vård och äldrevård under sitt yrkesverksamma liv. Vi kom i kontakt när han hörde av sig med synpunkter kring hur ”nollvisionen” fungerar i Örebro. Han pekade ut två övergripande problem: att många inte bryr sig och att det är brist på fantasi (jag tror att det oftast beror på att vi inte i tillräcklig hög grad uppmuntrar personalens ansvarstagande och utveckling, men här ska det mest handla om hans synpunkter).
Ulf berättade om en diabetessjuk 80 åring som – nästan – drabbats av Örebro kommuns ”nollvision”. Efter att ha förts till USÖ för hjärtproblem (intensivvårdsavdelningen). Dels var det ett problem att ingen visste var mannen tagit vägen – ingen ringde och berättade och ingen verkade veta. Från USÖ flyttades mannen så småningom till en korttidsplats, där han stannade i två veckor. Men dit skulle han aldrig ha fått åka, om inte Ulf Grell kunnat Socialtjänstlagen och stått på sig mot kommunens representanter. Enligt kommunen skulle han nämligen skickats hem direkt från USÖ, trots att han var förvirrad och hade ett dåligt allmäntillstånd.
När det så var dags att lämna korttidsboendet mådde han bättre och det blev möjligt för hans anhöriga att ta ett större ansvar för hans dagliga situation. Det var alltså dags för en vårdplanering men biståndsbedömarna tittade inte på hemmet (”så brukar vi inte göra”), vilket Ulf tyckte var konstigt. Sjuksköterskan på korttidsboendet ordnade dock detta och en arbetsterapeut mötte i hemmet (men hon var inte med på vårdplaneringen). Några slutsatser ur berättelsen:
- Ett problem som blev tydligt i Ulfs berättelse är att det inte finns någon som för den enskildes talan. Det borde ju faktiskt inte krävas att man har en anhörig som kan socialtjänstlagen för att man ska få rätt vård.
- Kommunen (och vården i allmänhet) måste bli bättre på att uppmuntra – istället för att motarbeta och försvåra – de anhörigas engagemang.
- Det behövs något utöver seniorboende (men utan vårdboende med biståndsbedömning – Ulf pratade om någon typ av ”utvecklade servicehus”). Vi socialdemokrater har föreslagit TryggBo, en mellanform som vi tillsammans med vänsterpartiet föreslog i kommunens budget i år (vi tror att det går att skapa 110 sådana platser relativt lätt).
Vad händer med dagvården för dementa?
Idag hade Vård- och omsorgsnämnderna sammanträden. Inför sammanträdet på öster föreslog majoriteten, högerkoalitionen, att dagvården för dementa på Björken ska läggas ner. Socialdemokraterna och vänsterpartiet är mot förslaget. Det är dåligt: det innebär försämringar för de dementa som drabbas och för deras anhöriga, men det kommer dessutom kosta kommunen pengar eftersom mindre dagvård på sikt leder till större vårdbehov. Om detta har jag skrivit många gånger tidigare. S och V tog upp frågan även i Vård- och omsorgsnämnd Väster (där jag sitter), eftersom det är uppenbart att denna besparing även drabbar örebroare som bor på väster. Därför tycker vi att Vård- och omsorgsnämnd Väster också bör få en rapport och en konsekvensanalys av vad som händer när Öster genomför sina besparingar. På nästa sammanträde får vi en sådan analys.
Besparingarna på Öster är pinsamma för den nya majoriteten. Dels för att förslaget är korkat och kortsiktigt. Dels för att det är tvärtemot vad man lovat örebroarna före valet (då sa man att man skulle satsa mer – inte mindre – på förebyggande verksamhet). Dels för att besparingarna gör att Örebro kan gå miste om statliga bidrag. Enligt uppgift från Socialstyrelsen kan besparingen på Öster äventyra den nysatsning på dagvård för dementa som planerades inom ramen för de nära 13 miljoner som Örebro kommun ansöker om för att göra förstärkningar inom äldrevården. Och detta påverkar alla dementa och deras anhöriga, oavsett vilken sida av järnvägen de bor. Så även detta ville vi få en analys av.
Medveten lögn eller slarvigt missförstånd?
Efter att högerkoalitionen sagt nej till insyn i det nya demensboendet skyllde kommunalrådet Rasmus Persson (c) på att våra förslag var inlämnade i sista stund och att vi inte sagt något tidigare. Jag utgick från att det var en miss, att Rasmus glömt (eller inte lyssnat tillräckligt uppmärksamt) på de två tidigare sammanträden då vi tagit upp dessa frågor. Men när Örebroar´n idag skriver precis samma sak börjar jag undra om det kan vara så att högerkoalitionen medvetet ljuger om detta för att slippa svara på frågor om varför de inte vill att allmänheten ska ha insyn i det nya demensboendet. Men så kan det väl inte vara? Låt oss hoppas att det var ett missförstånd, om än pinsamt slarvigt.
Man ska erkänna när man har fel
I en debattartikel (8/3) efterlyste jag breda överenskommelser inom äldrevården och beklagade att den nya kommunledningen sätter partipolitiska principer före hänsyn till äldre örebroares behov. Jag skrev: ”Om man inte visste bättre skulle man nästan undra om den nya majoriteten verkligen inser vilka problem besluten leder till.” Jag borde tydligen ha vetat bättre, för när jag läste ”svaret” från Rasmus Persson (c), Lars Elamson (m) och Olof Johansson (mp) i förra veckan blev det tyvärr uppenbart att de nog faktiskt inte riktigt förstår vilka problem deras beslut leder till. Idag publicerade NA mitt svar på deras ”svar” (läs hela artikeln här).
Säkert kommer de tre att svara igen. Denna gång vore det klädsamt om de beklagade de problem de skapat istället för att bara skylla allting på andra. Jag tror tyvärr sanningen är att koalitionen försöker dölja sina interna motsättningar genom att använda brösttoner mot de som vågar kritisera deras beslut. Det är en enkel utväg. Men det gynnar inte de äldre i Örebro. Liksom jag erkänner att jag missbedömde deras insikt i problemen, borde de erkänna att de genomfört förhastade beslut.