Vi fick en rapport om biblioteksstatistik på gårdagens sammanträde med Kultur- och medborgarförvaltningen. Bibliotekschefen hade valt ut ett antal siffror ur Kulturrådets statistik över biblioteken i Sverige som han presenterade. Jag vet inte riktigt varför han valt just dessa siffror, som började med kostnaden per invånare, men kan bara konstatera att den ingången gjorde diskussionen lite sned. Exempelvis var inte siffrorna för öppettider på biblioteken och på antalet tidningar man kan läsa med, vilket var synd för Örebro eftersom vi har bra siffror på dessa… (Den som är intresserad hittar mer siffror på Kulturrådets hemsida.) Siffrorna visade också att vi ligger bra till när det gäller barnböcker, antalet utlånade böcker/barn och när det gäller antalet aktiva låntagare (i Karlstad är det bara 2 av 10 invånare som lånar böcker – i Örebro är siffran 4 av 10), men som vanligt kom diskussionen (och frågorna från Tvärsnytt som nyss var här) att handla om ekonomin. Men vad är det som är så bra med att en verksamhet är dyr? Är inte det viktigaste vilket resultat man får av verksamheten?
Jag tänker fortsätta arbeta för att skattepengarna ska användas så bra som möjligt och jag tänker aldrig acceptera att det blir ett egenvärde att satsa mer pengar. Jag är politiskt aktiv för att jag vill att vi ska använda våra gemensamma skattepengar till bra saker som ökar rättvisan och ger fler bra möjligheter att styra sina liv. Jag tror att biblioteken är viktiga för detta, men de pengar vi satsar ska alltid gå till rätt saker – till det som gör nytta. Och därför kan jag mycket väl tänka mig mer pengar till barn- och ungdomsverksamhet på biblioteken, ökade öppettider och mycket annat.
Mest bisarr i den redovisade statistiken är för övrigt siffran ”kostnad per lån” som ju automatiskt blir högre oavsett om man 1/ minskar anslagen till biblioteken eller om man 2/ ökar antalet lån. Det är kanske inte en siffra som säger så mycket – det är ju i alla fall inget mål att ha en hög siffra där. Sedan finns det en del andra brister i Kulturrådets statistik, till exempel påstås Örebro ha 9 bibliotek – vi tror själva att vi har 13 (eller 14 om man räknar patientbiblioteket)…

Deltog i en debatt om kulturpolitiken på Konsthallen ikväll. Det var stundtals en intressant debatt men mycket av det hade väl sagts och hörts förut (exempelvis har jag rätt många gånger tidigare försökt övertyga några i publiken om att mer pengar till kulturen inte åstadkoms på denna typ av debatter utan genom att man faktiskt försöker övertyga en majoritet av örebroarna om att det behövs mer resurser i kultursektorn – det är liksom så demokrati fungerar).
Hursomhelst bad debattledaren Dixie Eriksson (från NA) oss debattörer att höja blicken och se framåt: vilka är våra visioner? Eftersom vi just pratat om biblioteken berättade jag om en idé som jag blivit rätt förtjust i: att bygga ett helt nytt stadsbibliotek på den tomma tomten (parkeringsplatsen) bakom gamla Riksbankshuset. Och det där var det några som också blev rätt förtjusta i.
Först av allt ska jag väl klara av den där grundläggande informationen som en del politiska motståndare inte låtsas förstå: att bygga ett helt nytt bibliotek innebär inte nödvändigtvis mindre pengar till biblioteksverksamheten: att investera i ett bibliotek som kan användas i 40-50 år, kanske ännu längre, innebär inte mindre pengar till bibliotekspersonal eller böcker. En så stor investering skrivs av på mycket lång tid – och dessutom skulle de lokaler som stadsbiblioteket idag använder kunna användas till kongressverksamhet och liknande. I takt med att Conventum och Citymässan växer kommer nya lokaler säkert att behövas (även om oppositionsledaren Werme inte vill att så ska ske) och då kan det nog till och med bli en bra affär med en flytt.
Nåväl. Den tomma tomten bakom gamla riksbankshuset är idag parkering och med jämna mellanrum hör byggherrar av sig till kommunledningen för att presentera idéer på vad man skulle kunna göra på tomten. Och självklart är det lätt att se att det inte vore svårt att hyra ut vare sig lägenheter, kontor eller affärslokaler i ett nybyggt hus där – det är en av de få riktigt vackra å-nära lediga tomter inne i city. Självklart vill många ha den tomten till sina projekt.
Men svaret är alltid detsamma: den där tomten ska vi inte bygga förrän vi har något riktigt bra projekt att använda den till. Ett nybygge på platsen kommer vi att få leva med lång tid framåt och det är knappast möjligt att ångra sig några år senare. Och några liknande tomter är svåra att hitta inne i stan.
Just därför tycker jag att ett nytt stadsbibliotek vore så passande. För vad kan vara mer värdigt för en sådan plats än ett helt nytt stadsbibliotek? Ett nytt stadsbibliotek kan byggas för nutidens behov och med plats för såväl rymliga cafeterior, lättillgängliga möteslokaler, ordentliga datoravdelningar, specialbyggda barnavdelningar och mycket annat. Ett nytt stadsbibliotek skulle kunna bli precis den där vackra byggnaden som alla har skäl att besöka vilket gör att alla örebroare får nytta av det vackra läget. Dessutom vore ett nytt stadsbibliotek på en sådan spektakulär tomt självklart en viktig signal till dem som fortfarande tvivlar: biblioteken är en av de allra mest centrala uppgifterna för kommunen att ägna sig åt.

Kommunalrådet Lena Baastad och jag skrev idag i NA om biblioteken (och särskilt om skolbiblioteken) och Tvärsnytt lyckades vinkla det som om vi inte ville ha personal på biblioteken… Vad vi skrev (läs nedan) var att biblioteken borde ha öppet ännu mer och att vi ska utveckla skolbiblioteken. Men självklart måste det skapas konflikt även om detta (Tvärsnytt frågade om detta var ”som problemen med nolltaxan på bussarna”, fast det klippte de bort i sändningen, som tur var…). Så här skrev vi i NA:
Den 10 april skrev Simon Nummela och Marianne Ageberg, elev respektive bibliotekarie på Rudbecksskolan, en debattartikel om hur biblioteken bör utvecklas. Låt oss börja med att be om ursäkt för att vi inte svarat tidigare, för den debatt Simon och Marianne tar upp är viktig och vi vill gärna fortsätta den. Vi båda har ett gemensamt ansvar för detta, Lena som kommunalråd ansvarigt för skolan och Björn som ordförande i Kultur- och medborgarnämnden med ansvar för folkbiblioteken.

I torsdags ordnades en heldag om skolbibliotekens framtid. För att få plats med alla anmälda fick man byta lokal – det om något är ett tecken på det engagemang som finns för biblioteken. Få andra verksamheter är så strategiskt viktiga för att vårt arbete för ett Örebro för alla ska vara framgångsrikt. För att uppnå vår paroll om att ”trygga barn klarar mer” måste vi framöver hitta bättre sätt att arbeta med läsning, böcker och egna studier. Vi har nämligen varit duktiga på att arbeta med att göra skolorna tryggare i Örebro (även om vi har mycket kvar att göra), men vi ser också att tillräcklig uppmärksamhet inte alltid lagts på kunskaper, på läsandet och på att uppmuntra alla de barn och ungdomar som brinner för att lära sig mer, att klara utmaningar och växa.

Vi måste hitta nya sätt att använda boken i skolan och att se till att biblioteken används ännu bättre för att fler barn och unga ska klara mer. Vi socialdemokrater lovar inte guld och gröna skogar; vi vet att vi bara kan klara välfärden i framtiden om vi är sparsamma och hushållar med örebroarnas skattepengar. Men vi vet också att alla nysatsningar inte behöver vara så dyra – bra idéer behöver inte alltid kosta mycket pengar. Om vi får fortsatt förtroende att leda Örebro även efter höstens val kommer vi därför att göra åtminstone tre viktiga satsningar på biblioteken:
1. Vi ska öppna bibliotekslokalerna så att de som vill kan använda dem. På sina håll innebär det att vi måste byta låssystem, möblera om och organisera om – om vi ska kunna ha så mycket öppettider som örebroarna vill måste lokalerna – och böckerna – vara tillgängliga även när det inte finns personal där.
2. Vi kommer att förstärka det gemensamma stödet till skolbiblioteksverksamheten. Det kan dels vara ökat stöd när det gäller inköp, utlåning och liknande men det ska framförallt handla om att skapa gemensamma resurser som uppmuntrar fler till läsande och som bidrar till att fler barn och ungdomar blir ”bokmalar” och så att fler skriver så att pennorna glöder… En idé vi vill pröva är en ”rullande biblioteksutställning” som gör läsande, böcker och eget lärande mer spännande även för elever på mindre skolor där skolbiblioteket är litet och har begränsat utbud.
3. Och sedan ett löfte som faktiskt kommer att kosta en del pengar (och som vi får åstadkomma inom de budgetramar våra nämnder har): Vi ska skapa nya resurser till utveckling av skolbiblioteken så att de, som Marianne och Simon skriver, kan bli ”en integrerad del av undervisningen och därmed bli ett stöd för eleverna i deras studier”. För att åstadkomma detta och uppnå den ständiga utveckling som de båda efterlyser, vill vi skapa en ”bokmiljon” som ska användas för skolor som har idéer på hur biblioteken kan utvecklas – och som lyckas engagera både lärare, föräldrar och elever i detta arbete. Vi har inte råd att anställa alltför många nya bibliotekarier men måste ändå hitta sätt att, som Simon och Marianne skriver, skapa ”bibliotek som sätter eleven i centrum”.

Vi vill fortsätta denna debatt och vi deltar gärna på fler möten för att diskutera detta framöver.

Lena Baastad, kommunalråd (s) med ansvar för skolan
Björn Sundin, ordförande (s) i Kultur- och medborgarnämnden

Har inte blivit så mycket bloggande på några dagar, trots att otroligt mycket spännande hänt: fantastisk uppsättning av Alice i underlandet, Valborgsfirande (jag talade i Björkhaga), första maj-firande (vår s-förening Futura delade ut vår vision för Örebro i framtiden) och igår kväll otroligt derby mot aik (lysande seger av Hammarby). Men idag är jag på ”Uppdrag skolbibliotek” och jag tänkte skriva lite om det:
Att byta lokal är ibland en bra början. Eftersom ”för många” anmält sig till temadagen om skolbibliotek fick man byta till en mycket större lokal. Ämnet för dagen är, som Christer Klingberg (chef för biblioteken i Örebro) sa: ”Den eviga frågan om skolbibliotek”.
Det stora intresset är glädjande och många deltagare kommer från andra delar av landet. Men särskilt glädjande, för mig, är att så många från Örebro deltar – och att det är representanter från både skolan och biblioteken. Just detta med ”vem man representerar” är annars ett problem: vi är ju inte alltid så bra på att bryta revir och gränser och att samarbeta mellan olika kommunala verksamheter för att det ska bli så bra som möjligt för individen som behöver kommunens service: i detta fall barn och unga i skolan. Frågan är ju inte vems ansvar skolbiblioteken är – frågan är ju hur skolbiblioteken kan användas bättre i skolans verksamhet och hur skola och förskola kan bidra till ökad läslust. Och alla möjliga svar på frågan kretsar kring ”samverkan”.
Anette Holmqvist, myndigheten för skolutveckling, inledde dagen med att konstatera att det finns tendenser till minskat läsintresse och minskad läsförmåga bland eleverna. Skolbiblioteken är ett viktigt verktyg för att öka läsandet i skolan och bland barn och unga i stort. Det är också skälet till att skolminister Ibrahim Baylan (s) i höstas lanserade en plan för att öka läsandet och lyfta skolbiblioteken. Sedan berättade hon om de projekt som pågår inom området och vilka möjligheter det finns för skolor, bibliotek och andra att delta i detta arbete.
Hon avslutade också med att prata om ”kolla källan” som handlar om att kritiskt granska texter – och det är självklart en otroligt viktig fråga att arbeta med både i skolorna och på biblioteken. Alla som googlat ett ord vet att det – milt uttryckt – är varierande kvalitet på de träffar man får. Men tänk er kommande generationer som är uppvuxna med detta – tänk om de inte samtidigt fått kunskap om hur man granskar bakgrund och sanningshalt hos källorna…
Elisabeth Brynge, från länsbiblioteket i Örebro län berättade om den skolbiblioteksutredning som hon arbetat med. Målet är att länet ska vara bäst i Sverige på skolbibliotek – hon konstaterade att vi har en bit kvar, det finns en hel del att jobba med… Det varierar mycket mellan skolor, några satsar ordentligt medan andra knappt har någon biblioteksverksamhet alls. En kortfattad, och mycket subjektiv, tolkning av vad som är viktigt för att skolbiblioteken ska kunna bli ett bra pedagogiskt redskap i skolan: utbildad personal, samordning av inköp, kunskapsspridning, en långsiktig plan som bygger på samverkan mellan skolorna och bibliotekspersonalen.
Monica Holm, chef för skolbiblioteksforum i Växjö, berättade om det långsiktiga arbete som bedrivits i Växjö (sedan 1999). En analys man gjorde då visade att det såg väldigt olika ut mellan skolorna (när det gäller exempelvis anslag), facklitteraturen fick stå tillbaka, stöd för utveckling av skolbiblioteksverksamheten efterfrågas. Utifrån inventeringen fattade Skol- och barnomsorgsnämnden beslut om att skapa en skolbibliotekscentral 2000 (med 5 tjänster) och steg för steg har fler anställts.
Genom central samordning av skolbiblioteken har man lyft nivån på många av kommunens skolbibliotek. Man har satsat mycket på bokpresentationer (för elever, all personal och för föräldrar) och ordnar exempelvis gemensamma fortbildningar för ”bibliotekspedagogerna” (lärare eller annan intresserad som jobbar nära bibliotekspersonalen).
Det finns många skillnader mellan Växjö och Örebro (Växjö har bara ca 77 000 invånare och nöjer sig i stort sett med ett folkbibliotek inne i Växjö – fler på orterna runtomkring – medan Örebro har 14 folkbibliotek (lite beroende på hur man räknar) och satsar mycket på stadsdelsbiblioteken). Men likväl kan vi nog lära mycket av Växjös arbete. Tre punkter antecknade jag under föreläsningen:
1. Bättre kompetensutveckling, stöd för skolorna och gemensamma satsningar.
2. Förskolebesök – jobba mer med läsandet på förskolorna!
3. Bokpresentationer/bokprat för pedagoger, barn, elever är viktigt – men även för föräldrar!
(Den avslutande föreläsningen av Anders Tjäder, rektor på en av de skolor som ingår i projektet, missade jag på grund av förlossning…)