Omvända akustikprincipen och medborgardialog

Sedan i måndags pågår en omfattande medborgardialog om trafiken i Örebro (jag har skrivit om det tidigare: här). Förutom pedagogiska webbkartor där man kan se vilka förändringar som diskuteras så har det annonserats i media och under fredagen och lördagen fanns både politiker och tjänstemän på plats mitt i Krämaren, i en hyrd butikslokal (här är NAs rapportering). Under de två dagarna i Krämaren kom uppskattningsvis (inte exakt räknat än) 300-400 örebroare förbi och lämnade synpunkter och ytterligare cirka 100 har skickat in förslag på webben. Och i nästa vecka går brev ut till dem som berörs av de ”skarpa förslagen”, som planeras inom de närmaste åren. Dessutom ytterligare affischering och annat. (Lite roligt är att effektmålet i kommunikationsplanen var 50 inskickade synpunkter=godkänt – jag kan tycka att det var lite väl försiktigt…).

Jag överdriver inte när jag påstår att Örebro kommun kanske blivit bäst i Sverige på att organisera medborgardialog – på olika sätt. Tiden då medborgardialog var att människor bjöds in till en skolaula där politiker satt på ett podie och ”stod till svars” är sedan länge förbi. Som tur är.

Många tjänstemän har lagt mycket tid på att förbereda detta arbete och många tjänstemän (och några av oss politiker) ägnade udda arbetstider åt detta. Efter några olika varianter på medborgardialog har vi nu en rätt bra verktygslåda som går att anpassa till vilka frågor som är aktuella. Och trafikfrågor engagerar…

Men efter de två dagarna i Krämaren finns också anledning att påminna om några saker som medborgardialog inte är:

  1. Medborgardialog är INTE att hålla med den som pratar sist. I Henrik Berggrens biografi om Olof Palme beskrivs hur Robert Kennedy, liksom Palme, vågade ”säga rätt saker till fel personer”. Det är en rätt bra målsättning. Och ärligt talat: i några av dagens samtal fick jag inte en enda ny röst – några av dem som kom till Krämaren tyckte verkligen att jag hade fel. Och det leder till punkt 2:…
  2. Medborgardialog är INTE att alltid hålla med dem som hör av sig. Mats Sjöström (tidigare kommunstyrelseordförande, S,  i Örebro) myntade begreppet ”den omvända akustikprincipen” och påpekade att ”när det är helt tyst på torget finns anledning att vara orolig”. För det är ju så att stora grupper av medborgare kan drabbas rejält av förslag utan att det ordnas demonstrationer på torget (och därför bör man söka upp åsikter och inte bara vänta på att folk hör av sig).
  3. Det är inte alltid den ”tysta majoriteten” hör av sig i medborgardialogen – det kan ju vara så att de flesta är rätt nöjda med förslagen men att en minoritet vill ändra på dem.

När det gäller de 12 ”skarpa förslagen” på att öppna bilgator som tidigare varit stängda för biltrafik så är det uppenbart så att en del örebroare kommer att påverkas negativt av det. På vissa ställen föreslår vi att biltrafik blir tillåten, vilket kommer att innebära ökad störning för de som bor i närheten.

Och allra mest omdebatterat har varit – och är – nog förslaget att skapa en förbindelse för biltrafik i ”Änggatans förlängning”. 10-20 av de örebroare som var på plats idag motsätter sig detta förslag (intressant nog var det nästan bara positiva tongångar igår, men nästan bara negativa i den frågan idag, vad nu det beror på).

De flesta av dessa 10-20 bor idag på Landstormsgatan och Räntmästargatan (och området däromkring) och det är ett faktum att de kommer att påverkas av ökad biltrafik i området om detta förslag genomförs. Och förutom dessa kommer ytterligare kanske hundra örebroare att påverkas negativt av detta förslag.

Men å andra sidan så är det tusentals av de 7500 boende i Sörbyängen-Ladugårdsängen-Tybble som kommer påverkas positivt av förslaget och som har väntat på ett genomförande av detta (det har funnits i planerna sedan 50-talet och preciserat i planprogram 2005). Och de flesta av dessa besökte inte Krämaren, en hel del av dem för att de konstaterat att de är nöjda med förslaget.

Att gatan behöver öppnas har slagits fast sedan Sörbyängens och Ladugårdsängens utbyggnad planerades: att försörja ett framtida område med 10000-15000 invånare genom 2-3 tillfarter är orimligt.

Jag fick idag frågan, från en boende i närheten av ”Änggatans förlängning”, om dialogen verkligen var ”på riktigt”. Hon tyckte inte att jag lyssnade tillräckligt, att jag redan hade bestämt mig. Det är mycket möjligt (kanske till och med troligt) att jag någon gång under de ganska långa och stundtals upprörda diskussionerna om detta idag, blev otålig och kanske inte visade tillräckligt tydligt att jag lyssnade.

Och jag har bestämt vad jag tycker (att förbindelsen behövs) men dialogen är på riktigt: det finns två alternativ som diskuteras och vi vill givetvis gärna höra argument för och emot öppnandet. Och ärligt talat: varför skulle vi ägna tid (mycket tid) och pengar åt att ordna denna typ av dialog om vi inte brydde oss? Då vore det väl enklare att låta bli dialogen och ägna fredageftermiddag och lördag åt något annat?

Som sagt: dialog innebär inte att alla blir nöjda med beslut (alla kommer aldrig vara nöjda med alla beslut). Dialog innebär att vi ger en möjlighet för alla att tycka till. I slutändan är det folkvalda politiker som fattar besluten, förhoppningsvis efter att ha vägt samman olika ståndpunkter och tagit del av fakta och underlag. För vad skulle alternativet vara?

Bred dialog med örebroarna om trafik

Idag berättade den styrande majoriteten i Örebro (S, C, KD) om den breda dialog om trafiken i Örebro som börjar på måndag. Jag gör det enkelt för mig och klipper in pressmeddelandet nedan. Och här är det inslag som Radio Örebro sänt idag.

Nästa vecka inleds en av de mest omfattande medborgardialoger som någonsin genomförts i Örebro kommun om trafikfrågor. Förhoppningen är att örebroarna ska ha åsikter både om den kommande trafikplanen och om konkreta förslag om att öppna gator som idag är stängda och om insatser för att förbättra för cykel och kollektivtrafik.

– Örebro ska vara en klimatsmart kommun. Just nu växer Örebro med cirka 1600 nya invånare varje år och vi måste vänja oss vid att Örebro är en stor stad. Storstaden Örebro ska helst likna Köpenhamn i högre grad: där många cyklar och där kollektivtrafiken är väldigt väl utbyggd , säger Björn Sundin (S) kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor.

Just nu håller Örebro kommun på och tar fram en trafikplan. Den ska vara vägledande i hur vägar planeras så att det hållbara resandet blir mer attraktivt. Målsättningen är att av det totala resandet i kommunen ska andelen gång, cykel och kollektivtrafik utgöra 60 procent (2010 var andelen 44 procent).

En av utgångspunkterna i arbetet med Trafikplanen är att ”Bilen är en förutsättning för att vardagen ska gå ihop för många hushåll, men ju bättre trafiksystemet kan möta tillgänglighetsbehoven med andra lösningar, desto mindre blir behovet av att äga och köra bil.”

– Örebro är idag en cykelvänlig stad. Men det kan bli ännu bättre. Vi måste ta mer hänsyn till cykel, gång och kollektivtrafik när vi samhällsplanerar. Med en befolkning på 150 000 år 2020 så kommer det bli trångt på stadens gator om vi fortsätter att resa på det sätt vi gör idag. Därför vill vi att örebroarna ska få vara med och planera för resandet i framtidens Örebro, säger Behcet Barsom (KD) presidieledamot programnämnd samhällsbyggnad.

Ett Örebro med över 150 000 invånare kommer att ha nya behov av snabb, effektiv och modern kollektivtrafik. I dialogen runt trafikplanen finns därför även förslag om var spårtaxi eller liknande system skulle kunna skapas. Exempel på sådana lösningar som om några år kan vara genomförbara är Skytran (skytran.net) eller Beamways (http://www.beamways.se).

– Vi tycker det är spännande med spårtaxi och vill se över om det skulle vara möjligt att genomföra i Örebro. Uppsala är den kommun som har kommit längst i sitt arbete och förväntas fatta beslut om spårtaxi 2015. En idé med spårtaxi är att man exempelvis ska kunna parkera bilen utanför stadskärnan för att sedan hoppa på en spårtaxi in till city, säger Hannah Ljung (C), vice ordförande i programnämnd samhällsbyggnad.

På måndag startar Örebro kommun sin dialog med medborgarna. Det kommer att vara möjligt att lämna synpunkter via kommunens hemsida och att fysiskt träffa kommunens tjänstemän och politiker. Mer information kommer att publiceras på kommunen hemsida.

Här finns en bild på svensk lösning för spårtaxi

Kommunen och mataffärer på norr

Torsdagen den 24 januari, på eftermiddagen, fick jag ett annorlunda sms. Det var från Coop som meddelade att de sökt mig, att de ville prata och att det tyvärr gällde en butiksnedläggning.

Jag ringd upp så snart jag kunde och fick då reda på att personalen på Coop Forum Lillån några timmar senare skulle få information om att butiken skulle stängas. Några timmar efter det var nyheten ute i media och eftersom detta är en viktig fråga skickade vi ut en kommentar om nedläggningen (som du kan läsa här) redan samma kväll.

Sedan dess har denna butiksnedläggning tagit mycket tid, på olika sätt. Mer om vad jag gjort åt frågan längre ner.

Man behöver inte gå tillbaka till starten av den gamla Wessels-butiken på 60-talet för att förstå att detta är en fråga som berör, upprör och oroar. Tvärtom: man behöver bara titta på en karta över området för att förstå att det uppstår ett besvärligt läge när Coop Forum stänger under våren.

Väldigt många örebroare får väldigt långt till närmaste livsmedelsbutik när Coop Forum stänger i Lillån. Det är, som jag sa i kommentaren i samband med nedläggningsbeskedet, dåligt både för klimatet och för familjernas möjlighet att hinna med i livet.

Det bor cirka 6000 örebroare i Lillån och Hovsta, och ytterligare något tusental i mindre samhällen i Axbergs-området. Att det är för litet underlag för att driva en så stor butik som Coop Forum är inte överraskande – särskilt inte som många av de boende i området sannolikt handlar på andra ställen. Cirka 6-8000 invånare borde däremot räcka till en eller två mindre butiker; men etablering eller överlevnad (för det har ju funnits mindre butiker i området) har inte varit möjligt i skuggan av Coop Forum.

Utan att göra anspråk på att vara expert på butiksetableringar (för det är jag självklart inte) så kan man förenklat säga att livsmedelsbutiker mår bäst av en kombination av två faktorer: 1/ ett stort flöde av människor som passerar och 2/ ett befolkningstätt närområde. Mindre butiker kan klara sig så länge det finns ett närområde med tillräckligt stort kundunderlag, men i regel krävs en kombination.

Några jämförelser: Det bor cirka 7500 invånare i Nya Hjärsta, Varberga och Mellringe. Det räcker till två mindre butiker: en i Varberga centrum och ICA-Eko längs Ekersvägen.

Å andra sidan har de ca 6700 invånarna i Baronbackarna och Hjärsta fram till i höst ingen butik som är riktigt nära (delvis självklart beroende på att finns gott om butiker i Boglundsängen, på andra sidan motorvägen).

De cirka 11 500 örebroarna i Ringstorp, Hagaby och på norr har en mindre Coop-butik, en mindre ICA-butik samt några små jourbutiker. Här saknas än så länge butiker i riktigt bra trafiklägen (Mejeritomten skulle vara ett bra läge för affär, kompletterat med ytterligare en butik vid Grenadjärstaden/Rynninge).

I Sörbyängen och Ladugårdsängen bor cirka 7400 invånare och om något år kommer de ha en rätt stor Coop-butik i ena änden och i andra änden både en liten ICA-butik och en rätt stor ICA-butik. Men båda de större butikerna kommer å andra sidan ligga i trafiklägen på väg mot områden med över 9000 invånare (Adolfsberg) och ca 6500 i Brickebacken (ytterligare några tusen i områden bortanför).

Med andra ord: ett stort närområde och ett bra trafikläge är ett bra recept för etablering av livsmedelshandel. Och det är utgångspunkten för det arbete som Örebro kommun nu gör.

Det finns därför två huvudalternativ för livsmedelshandel i Lillån-Hovstaområdet: antingen att en livsmedelskedja hyr in sig i en ombyggd ”Wessels-byggnad” (så stor som Coop Forum kommer den inte bli) eller att en livsmedelskedja etablerar sig på någon annan plats i Lillån eller Hovsta.

Och det där har jag lagt en hel del tid på de senaste veckorna. Kommunen kan inte bestämma var handel ska finnas, vi kan bara bestämma var det ska vara tillåtet med handel. Därför har jag fört samtal med både fastighetsägaren/förvaltaren till Wessels-fastigheten och med ett antal andra livsmedelskedjor som är intresserade av att undersöka förutsättningarna för att i detta nya läge etablera livsmedelshandel i området. Några ytterligare detaljer om detta kan jag dock inte ge nu; det är upp till butikskedjorna att bedöma om det är lönsamt att starta butik i området. Vi ska däremot göra vad vi kan för att underlätta för en etablering om intresset finns.

Tomten där Coop Forum ligger har under de senaste åren fått bättre förutsättningar i och med en detaljplan som antogs våren 2011 och gav bättre förutsättningar för handel och ”centrumbildning” (kommunen hade, för övrigt, gärna sett en rondell för att förbättra trafikflödet in till Coop Forum, men Trafikverket vägrade) och en del investeringar har gjorts i området av fastighetsägaren. Inom några veckor kommer vi att träffa fastighetsägaren och förvaltaren av fastigheten för att diskutera läget, och jag förmedlar kontakten mellan livsmedelskedjorna och fastighetsförvaltaren.

Sånt där tar tid, och tyvärr finns inte mycket tid innan Coop Forum Lillån stänger och området står utan livsmedelshandel. Att boende i Lillån och Hovsta oroar sig är därför förståeligt (och bra: engagemanget för närområdet är en enorm kraft).

Att oseriösa oppositionspolitiker, som Staffan Werme (fp), försöker använda frågan som slagträ i angrepp på den nuvarande kommunledningen är visserligen inte oväntat, men ändå både ovärdigt och pinsamt. Till för något år sedan var Staffan Werme högst politiskt ansvarig i Örebro kommun och man kan ju fråga sig varför han inte agerade då, om han nu ”sett detta sedan länge”. Dessutom kan man ju fråga sig vad kommunen kunnat göra åt Coop-butikens dåliga lönsamhet.

Sanningen är ju att den nuvarande majoriteten fullföljt de planer som fanns tidigare (till exempel detaljplanen för ”Wessels-fastigheten”) och dessutom gjort en hel del ytterligare (sålt mark till ett antal företagsetableringar i området, jobbar för tågstopp i Hovsta, besked om konstgräsplan i området och efterlängtad upprustning av Lillåns skola för att bara nämna något).

Jag hoppas att arbetet ger resultat som går att berätta om under våren.