månadsarkiv: september 2012

Kommentarer

Vi vet att det kan bli trångt – men buss/cykel ska ha förtur

Lämna en kommentar

Självklart inser vi som är politiskt ansvariga för trafik och stadsplanering att det får konsekvenser när vi gör om på gator, cykelbanor och gångbanor. Just nu är en del upprörda över ombyggnaden framför de nya bostäderna på gamla Vasaskolan (NA skriver om det här). För det första ska man konstatera att problemen nu ju består av att all trafik i högerfilen är avstängd under ombyggnaden, när det är klart kommer det (så vitt vi kan bedöma) fungera bra. Men som sagt, självklart kommer det att märkas: när bussen stannar kommer bilarna som kör i högerfilen också vara tvungna att stanna (eller byta fil).

Anledningen till ombyggnaden är att vi behöver bredda trottoaren/göra cykelbana så att vi förbinder det nya kvarteret med Hertig Karls allé. Dessutom behöver vi skapa en angöringsplats för dem som bor i huset (flyttbilar och andra kan inte köra in på gården, parkeringsdäcket håller inte för så tunga fordon).

Och när vi gör det passar vi på att skapa en bättre busshållplats som kan korta restiderna för de största busslinjerna i Örebro (linje 1 och 2). Genom att skapa busshållplats i högerfilen räknar vi med att spara viktig restid på en busslinje som idag tar alldeles för lång tid.

Och självklart påverkar detta framkomligheten de tider på dagen då det är mycket trafik på sträckan. Men som jag sa till NA: någon måste vänta hur vi än gör och då väljer vi att prioritera bussen (som normalt har cirka 20 gånger fler passagerare än de flesta av de bilar som får vänta).

De flesta inser såklart att de åtgärder vi genomför inte görs på rent jävelskap, de är noggrant utredda och grundar sig på politiska beslut som fattats i total enighet (i Översiktsplanen står till exempel: ”Hållplatser ska utformas som körbanehållplatser där det är möjligt.”).

Det innebär självklart inte att alla håller med om just denna åtgärd, och faktum är så klart att en del av de åtgärder som är nödvändiga för att göra busstrafiken snabbare och göra det lättare att gå och cykla innebär inskränkningar i biltrafiken. Men likväl måste vi göra mycket av detta: idag sker varannan resa med bil (bara varannan resa sker med gång, cykel eller buss, sammanlagt). Det är inte hållbart i en kommun som växer som Örebro gör (med cirka 1700 invånare varje år). Vi kommer helt enkelt inte ha plats för lika mycket biltrafik i framtiden: mer måste styras om till hållbara transportsätt.

Den nuvarande politiska majoriteten har ingen ambition att stänga av gator (snarare tvärtom: vi kommer att föreslå att ett antal gator som idag är stängda för biltrafik öppnas) men om biltrafiken ska kunna få plats tillsammans med buss, cykel och gångare måste hastigheterna sänkas, därav hastighetsbegränsningar till 30 km/h och en del av de andra förändringar som görs.

Frågan är inte om vi ska göra förändringar som styr över trafik från bil till buss/gång/cykel: frågan är vilka åtgärder vi ska använda och vilka som har effekt. Och självklart är jag/vi intresserade av att höra mer om örebroarnas idéer.

Kommentarer

Öppenhet – en fråga om vilja

Lämna en kommentar

Alla tycker inte att det är bra om medborgare har insyn i beslut som fattas, att de engagerar sig, har åsikter, påverkar och är med och tar ansvar. Men de allra flesta tycker det: de flesta tycker – i princip – att det är bra att många är med och har inflytande. Men det är inte samma sak som att det är så de agerar när de får chansen att vara med och besluta. Öppenhet och inflytande är en fråga om vilja och förutsätter att ansvariga politiker på allvar driver på. Om man inget gör, lär beslut fattas i alla fall – men utan att så många fått vara med och påverka.

Jag vågar påstå att den nya majoriteten i Örebro kommun (S, C, KD) gjort skillnad på detta område. Låt mig ta några små exempel (det finns större, men jag tar några näraliggande, aktuella under den gångna veckan):

  • När Örebro kommun ska bilda ett naturreservat i Kilsbergen efter att en privatperson skänkt marken så hör boende av sig och tycker att det föreslagna namnet (Ramshytteängarna) är fel, att naturreservatet borde heta Ramshytte Ängar. Då kan man ju välja att gå på det förslag som lagts; eller så frågar man donatorn om han håller med dem som hört av sig och när han säger att han tycker de har rätt så ändrar man beslutet.
  • Om man vet att många örebroare bryr sig om vad som händer i Norrcity så är det likväl ett val att ställa öppna frågor och våga släppa fram ett Utvecklingsprogram för diskussion – trots att majoritetens politiker inte har bestämt vad de tycker i alla frågor i programmet. Och när över 200 åsikter kommer in kan man välja – bör man välja – att ta vara på engagemanget och bjuda in till fortsatt process. Det fanns de som tyckte att man borde vänta med att skicka ut det tills alla valda politiker bestämt vad de tyckte. Det tyckte inte jag och övriga i majoriteten. Och nu, när svaren är inlämnade och sammanställda, så fortsätter diskussionen på na.se (och om ni undrar varför NA anger 85 svar, så gällde det webbenkäten – totalt kom fler svar in).
  • När Örebro går före i Sverige och skapar huvudcykelstråk så tror vi att det är ett sätt att öka cyklandet, men vi vill ju självklart ta vara på örebroarnas synpunkter. Så vi ber om hjälp med utvärderingen inför kommande satsningar på att förenkla för cyklisterna (NA skriver här). (Dessutom bildar vi ett Cykelråd, bestående av cykelintresserade, för att ännu bättre ta tillvara cyklisters erfarenheter.)

Det där är småsaker, men säger en del om hur vi faktiskt konsekvent frågar om metoder för hur allt mer ska kunna ske i dialog med örebroarna. Det handlar om ombyggnader av gator, vilka lösningar som ska väljas för att öka tryggheten på problematiska broar och mycket annat. Vi tror att Örebro blir bättre om vi lyssnar och tar var på många människors idéer och förslag, så vi kommer att fortsätta. Steg för steg kommer vi utveckla metoder för att diskutera stora och övergripande frågor, likväl som små detaljfrågor. Och steg för steg hoppas jag att detta leder till att fler örebroare engagerar sig och tar ansvar.

Kommentarer

En medborgare=en röst (votering är begärd)

Lämna en kommentar

Igår bestämde Programnämnd Samhällsbyggnad (där jag är ordförande) bland annat vilka namn som ska pryda stadsbussarna i Örebro. Prins Daniel Westling är inte ett av namnen, efter votering på sammanträdet. Och nej, jag är inte jätteledsen för att jag blev nedröstad i den frågan…

Frågan om namn på bussarna är inte någon stor fråga, inte ens stor i tid (eller pengar) räknat.

Efter att ha börjat gårdagen lite före 8 med att lyssna på handlarna i city som samlats för City Örebro-möte ägnade jag förmiddagen igår med politiker i Kommunstyrelsen (och chefstjänstemän) om hur kommunens ca 6 miljarder ska fördelas nästa år. Därefter en eftermiddag med sammanträde med Programämnd Samhällsbyggnad då vi ägnade typ 2,5 timme åt hur vi får bättre vatten i Örebro, tog steg mot två nya naturreservat, hörde om vad 200 örebroare tyckt om utvecklingen av norrcity och annat.

Sedan ägnar vi typ 10 minuter åt bussnamn och får kritik för att vi ägnar oss åt sådana ’struntfrågor’…

Men av några olika skäl är frågan och beslutet viktigt.
1. Förslag som är beslutade ska genomföras (helst i tid). Förslaget om att namnsätta bussarna väcktes i en motion (ett förslag) i Kommunfullmäktige 2007 (för fem år sedan) och beslutades något år senare. Namnsättningen av (en del av) bussarna har sedan dragit ut på tiden. Nu avslutar vi ärendet i och med beslutet igår, och genomför det förslag som Peter Dahlgren la. För mig är det viktigt att folkvalda ledamöter i Kommunfullmäktige kan lägga förslag, få dem beslutade och genomförda. Det handlar faktiskt – ytterst – om demokrati.

2. Om man som ansvarig har sagt okej får man ta ansvar för det. Jag har inte varit inblandad i att ta fram listan (örebroarna har skickat in förslag som tjänstemännen sedan gjort ett förslag av), men jag har sagt okej till listan eftersom jag tyckte att det var viktigare med ett beslut (se punkt 1) än exakt vilka namn som står på bussarna (jag håller med kritiken mot att det t ex finns för få kvinnliga idrottare på listan, vilket Jonas Håård (s) påpekat och framförde på sammanträdet). Därmed har jag inte heller lagt mig i att Prins Daniel Westling var på förslag. Demokrati förutsätter att man tar ansvar; och som ordförande i nämnden får jag då stå för mitt okej – så länge det inte finns enighet om att göra på annat sätt. Även om denna fråga är liten så är det där en princip som bär längre: tjänstemän måste kunna lita på att jag står för besked jag gett – hur ska de annars våga ge klara besked åt företag, privatpersoner, organisationer och andra?

3. Demokratin bygger på principen en medborgare = en röst. Min grundläggande kritik mot monarkin som statsskick bygger på att den ger makt åt personer på grund av vem de är barn till, inte på grund av huruvida de har medborgarnas förtroende. Monarkin är därmed djupt odemokratisk till sin funktion (dock beslutad i demokratisk ordning).

4. Örebroarnas förslag ska tas på allvar. Namnlistan kommer från de hundratals namn som skickades in av engagerade örebroare, det hör till hyfs och folkvett att göra något med de förslag man får in. Och eftersom vi sagt (och beslutat) att vi ska namnsätta bussarna utifrån inkomna förslag så gör vi det.

5. Votering är begärd och ska verkställas. Om någon lägger ett förslag ska det prövas, om någon begär votering ska den genomföras. Därefter vinner det förslag som flest stödjer. I några meningar handlar det om demokratins grundprinciper, och det var precis det som genomfördes på mötet med Programnämnd Samhällsbyggnad.

Dessutom tycker jag att det är trevligt med namn på bussarna. Precis som Stockholm har namn på tunnelbanetågen och Linköping (med flera) har namn på bussarna så tror jag att de billiga små klisterbokstäverna gör en liten skillnad: de lyfter människor som gjort bra insatser, de sprider kunskap om Örebros historia (ungdomar googlar på namnen och lär sig vad Gerd Engman eller Olaus Petri gjort. Dessutom är de trevliga och i sig är det roligt att moderna kulturpersonligheter som Nikola Sarcevic (Millencolin) och Anders och Sören (Bert och Sune-böckerna) kan pryda bussidorna.

Och så var det den där detaljen med att jag alltså är för republik (och alltså mot monarki) men ändå röstade för att förslaget som innebar att Prins Daniel Westling skulle pryda en av våra stadsbbussar. Jo, visst orsakade det där en hel del munterhet på nämnden (och jag tyckte nog att Murad Artin, V, log lite extra när han presenterade förslaget…) och visst var det ett intressant förslag. Och så där kan det bli ibland: om jag nu tror på de demokratiska principer som jag nämnt ovan så lär jag väl få följa dem även när det ställs på sin spets (om än i små frågor…). Jag tycker att Sverige borde vara en republik och jag tycker att svansandet för kungligheter är ovärdigt ett modernt och demokratiskt land som Sverige. Därför känns det helt okej att bli nedröstad i en sådan här fråga…

(Och med detta har jag alltså lagt cirka 25 minuter till på frågan om namn på stadsbussarna. Men för dem som är kritiska mot detta kan jag lugna med att jag skrev det vid frukostbordet och att jag ändå hinner till dagens första möte.)