Att ge näring åt obehagliga frön – apatiska flyktingbarn, nazistpartier och ineffektiva svar

Om du uppenbart undviker att bemöta andras argument så är risken överhängande att du istället stärker dessa argument – hur felaktiga de än må vara. Detta fick alla NAs läsare ett tydligt exempel på idag, i debatten mellan NAs ledarredaktion och Thomas Jackson, läkaren som påstår att de apatiska flyktingbarnen i själva verket simulerar beteendet.

Innan jag läste inlägget från Jackson var jag övertygad om att Jackson har fel och jag hade accepterat bilden om att han nu ”kommit ut” och blivit medlem i nazistpartiet Svenskarnas Parti. Jag läste inlägget för att, förhoppningsvis, förstå mer om diskussionen om de apatiska flyktingbarnen. Efter att ha läst Jacksons artikel fick jag nya frågor, eftersom hans argumentation var trovärdigt uppbyggd. Så jag sökte motargument i texten från NAs ledarredaktion. Och hittade inget.

NAs ledarredaktion hade tydligen bestämt sig för att endast bevisa att Svenskarnas Parti är ett nazistiskt parti (vilket är uppenbart). Problemet var bara att Jackson påstod sig ta avstånd från nazismen och påstod att hans medlemskap i partiet var ”en noga genomtänkt provokation för att lyfta upp de tortyrliknande övergreppen som sker på de så kallade apatiska flyktingbarnen”. Och därmed föll egentligen hela den väl underbyggda svarsartikeln.

Jacksons argumentation om diagnoser och huruvida de apatiska flyktingbarnen simulerade eller inte, berördes inte av NAs ledarredaktion.

När jag läst NAs svar insåg jag att jag påverkats: jag fick nya frågor och blev mindre avvisande mot Jackson. NAs svar bidrog till att stärka Thomas Jacksons argumentation. Genom att inte svara i sak på Jacksons påståenden stärkte NAs ledarredaktion (förhoppningsvis omedvetet) Jacksons trovärdighet och gav ny näring till de frön av tvivel som Jackson i sin skickligt skrivna artikel sått. Att argumentera i sak räcker sällan till – som debattör bör man vara lite insatt i hur kommunikation fungerar, hur människors hjärnor sorterar information och hur logik och förnuft inte alltid biter på medvetet förvillande propaganda.

När jag sedan tänkte till insåg jag hur mina slutsatser var förhastade: jag litar inte ett dugg på någon som blir medlem i ett nazistparti. Lika lite som jag litar på stollen Lars Vilks om han vill ”problematisera Islam” eller extremisten Jan Myrdal när han försvarar Pol Pot och de Röda Khmererna.

Samhällsvägledare i Örebro: egenmakt och service, medborgare och kunder

I morse hälsade jag Samhällsvägledarnas yrkesförening välkomna till Örebro, där de just nu håller sin årskonferens. Föreningen organiserar personal på medborgarkontor och liknande och verkar för både yrkesutveckling och att påverka i riktning mot fler medborgarkontor och liknande. Ungefär så här sa jag:

Hjärtligt välkomna till Örebro!

Det finns olika sätt att presentera en stad. Man kan berätta att Örebro är landets befolkningsmässigt landets sjunde största kommun, 137 000. Att vi växer så det knakar och att vi därmed kommer vara 151000 örebroare år 2020, 10% fler än vi är idag. Man kan berätta att det i kommunen finns invånare från cirka 150 olika länder. Kanske utvecklar man historien; att Örebro fyller 750 år 2015, att slottet började byggas redan på 1200-talet. Eller så fokuserar man på läget: att 70 procent av Sveriges befolkning bor inom en radie av 30 mil, att vi har bra förbindelser med flygplats, bra tågförbindelser och vägar. Kanske pratar man om näringslivet: att det finns drygt 12 000 registrerade företag och att logistik, handel, avancerad tillverkningsindustri och måltid är viktiga områden inom näringslivet. Då nämner man nog också att Örebro universitet har cirka 14 500 studenter.

Lämpligt är att skryta över att vi har mycket grönt: att varje örebroare i genomsnitt har 98 m² park att vi har 40 naturreservat och att vi blev utnämnda till årets friluftskommun i år.

Eller så kan jag berätta en historia för er.

Jag gjorde lumpen 1989-1990 på I3, i Livregementets grenadjärer. Vi sprängde saker på övningsområdet i Rynningeviken där vi också körde bandvagn och terängbil på övningsbanorna. Området var lämpligt, eftersom det var en gammal soptip.

När utbildningsregementet las ner 30 juni 1992 trodde vi att det skulle skapa stora problem i Örebro. Det blev inte så. Örebro har fortsatt växa. Annat har ersatt regementet och den minskade militära verksamheten.

Idag kan 100tals människor gå ut här, sätta sig på cykeln och på tio minuter cykla hem till sin bostad på det gamla regementsområdet. Därifrån kan de på några minuter promenera ner till Hjälmarens strand, gå till Naturens hus och fika eller sätta sig i den öppna och uppvärmda raststugan i Venaviken – ungefär där jag övade på att köra terrängbil för 20 år sedan.

Det är sånt vi gör i Örebro. Det är också ett skäl till att vi i år röstades fram till titeln Årets friluftskommun. Vi förvandlar soptippar till naturreservat och bygger fina blandade områden i fantastiska lägen. Det är därför allt fler vill bo i Örebro. Om några år är vi 151000 invånare och då kommer vi få så mycket mer resurser att vi har råd att bygga likadana raststugor i alla de rekordmånga naturreservat som vi bildat de senaste åren: 14 stycken. Idag finns 40 naturreservat i Örebro. Som sagt: därför är vi årets friluftskommun.

Jag kunde också berättat om varför vi utsågs till årets idrottskommun 2011, årets föreningskommun 2011, näst bästa miljökommun 2011 och så vidare.

Men låt mig stanna upp vid en utmärkelse, som har med ert möte att göra: Årets föreningskommun. Örebro har sedan länge arbetat med att förbättra samverkan mellan det civila samhället och det offentliga. Genom en överenskommelse hur samarbetet ska se ut och ett ihärdigt arbete gör vi det lättare för föreningar att etableras, växa och utvecklas i Örebro. Mycket återstår, men vi har också gjort mycket.

För oss hänger det där ihop. Det offentligas ansvar för att informera, vägleda, engagera och stötta. Det civila samhällets förmåga att mobilisera, organisera och ta vara på engagemang.

Vi är övertygade om att medborgarnas engagemang ska tas tillvara. Och då är samhällsvägledare och en tillgänglig kommunal verksamhet viktig. Liksom föreningslivet är helt avgörande.

Örebro har en stolt historia på området. I början av 80-talet blev Örebro föregångare genom att införa kommundelsnämnder i hela Örebro, med stora befogenheter. I kommundelsnämnderna utvecklades många modeller för att uppmuntra lokalt engagemang och att göra den kommunala verksamheten mer tillgänglig. Det såg olika ut i olika kommundelar: i några kom man långt med medborgarkontor, med områdesgrupper som utsågs av de boende och som ansvarade för sitt område och andra metoder för att demokratisera kommundelen.

Det var därför inte överraskande att alla partier enades om ett program för demokratiutveckling, 1997: Medborgarnas Örebro. I inledningen beskrivs syftet med programmet: ”Vi strävar efter en fördjupad demokrati där fler är med och bestämmer. Människors delaktighet, inflytande och ansvar är förutsättningar för ett bra samhälle. Så många örebroare som möjligt skall ges tillfälle att tala med och arbeta tillsammans med förtroendevalda och anställda. Planering och beslutsfattande skall ses som samtal där alla som deltar kan lära sig av varandra. Samtal tar tid, men ger också en stark demokrati – en deltagardemokrati.” 

Idag följs detta genom att ett av fyra strategiområden i budget och måldokument, som ska styra all verksamhet, heter ”Människors egenmakt”. Där beskrivs hur fler ska få mer att säga till om om sitt liv. För mig känns det där speciellt, eftersom jag var med i SSUs förbundsstyrelse när vi, under ledning av Karl-Petter Thorwaldsson, lanserade begreppet i början av 90-talet.

Begreppet var inte självklart då, det var kontroversiellt. Idag är det inte provocerande för nästan någon. När Örebro kommun beskriver det handlar det om att människors möjlighet att påverka sin egen vardag ska öka, att möjligheten att välja utförare av olika tjänster ska öka och att den som vill ska kunna engagera sig i kommunens utveckling, påverka på dagis, sitta i en områdesstyrelse, var med i dialog inför politiska beslut, att påverka på sin kommunala arbetsplats.

Vi beskriver hur en människa som själv får vara aktiv i att forma sitt eget liv mår bra. Att makten över sitt eget liv hänger ihop med folkhälsa. Att ojämlikheten i livsvillkor i våra stadsdelar ska minska. Att fritid med möjligheter till eget engagemang bidrar till livskvalitet, civila samhället stärker samhället.

Allt det där hänger ihop med att vi nu ska utveckla ett servicecenter som ska göra den kommunala verksamheten mer lättillgänglig, och också göra det lättare att påverka Örebro kommun.

Dagens medborgarkontor är en central punkt för samhällsvägledning, som idag är en rätt liten verksamhet. Där kan man få information om kommunens verksamhet och tillgång till kommunala handlingar, få kontakt, hjälp med blanketter och annat som är normalt på medborgarkontor och liknande verksamheter.

Det Servicecenter som startar hösten 2013 ska bli en tydligare ingång till Örebro kommun för medborgare och företag oavsett ärende. Och det kommer också att bidra till att förändra den kommunala organisationen – att göra den mer kund- och medborgartillvänd. Men det kan inte bara handla om en plats: självklart ska servicecenter bidra till att Örebro kommun blir mer tillgängligt på andra sätt också; telefon, e post, chat, sociala medier.

En bok som jag haft med mig genom hela mitt politiska liv är ”Medborgarnas bok”, den står i min bokhylla och är en bra symbol för hur medborgarinformation kan göras – och hur den måste förändras. Medborgarens bok informerar om allt från stats- och kommunalkunskap, om lagar och folkvett, om nationalekonomi och om andra länder. Och om mycket annat. Min upplaga är från 1800-talet.

Boken visar en tydlig ambition att bilda folket, att göra medborgarna myndiga och ge dem verktyg att påverka sitt liv och samhälle. Man ska givetvis inte inbilla sig att den där boken lästes av alla, att den fanns i alla hem eller att den innebar någon särskilt imponerande kunskap om samhället i breda folklager. På alla sätt är vi mer välinformerade idag.

Och självklart skulle en ”Medborgarnas bok” se annorlunda ut idag. Förmodligen är bokformatet idag för övrigt rätt olämpligt för den mesta av denna information. Vi måste hitta nya vägar – men boken är lite uppfodrande. På samma sätt som man då hade ambitionen att lära ”allt” en medborgare borde kunna; på samma sätt bör vi självklart idag sträva efter att ge redskap åt örebroarna att påverka och ta makten över sitt liv och sin situation.

Jag är glad att ni är i Örebro. Vi har en stolt historia som vi gärna vill berätta om, vi har stora planer och ett ambitiöst arbete som vi gärna skryter om. Men vi behöver framförallt er hjälp med att utvecklas.

Jag ska ta del av dokumentationen från era dagar och se till att Örebro kommun ”stjäl” så mycket som möjligt av era samlade erfarenheter, som ni kommer ha gott om tillfällen att prata om under era dagar i Örebro.

Och det är några utmaningar och frågor jag särskilt hoppas att ni kommer att beröra, som vi har nytta av att lära av:

  • Vi måste bli mer medvetna om att ”kunden” och medborgaren kräver olika saker – att det är olika roller som människor är i, och att vår information både måste anpassas till det – och att den måste utnyttja den naturliga ingång som ”kundens” behov är. Om en örebroare ska söka förskoleplats så kan vi passa på att fråga om de också vill vara med och påverka förskolan – och därefter kanske de vill vara med och fundera över hur vi försörjer nybyggda områden med förskola och annat. Dagisplatsen handlar om en tydlig ”kundroll”, att påverka nya områden är en tydlig medborgarroll.
  • Vi måste jobba både med det uppsökande och med att förbättra mottagandet. Att bara vänta bakom en receptionsdisk räcker inte – även om man bemöter besökarna på allra bästa sätt. Vi måste också engagera och nå fler. En metod är att utgå från deras konkreta frågor, och försöka locka till mer engagemang.

Jag är säker på att ni kommer att prata om detta, och om mycket annat. Jag hoppas ni får en bra konferens i Örebro, och hoppas att vi kan lära mycket av era diskussioner och ert arbete. Tack.

Truckstop: en snart tioårig surdeg bakas äntligen ut…

Diskussionen om att skapa en serviceplats i Örebro för den tunga trafiken har snart pågått i tio år. Den har många gånger varit en verklig surdeg i Örebropolitiken (även om man kanske inte ska dra bakparallellen för långt…).Idén bakom detta, Truckstop, är egentligen ganska enkel: Örebro är rätt plats – på lagom avstånd till exempelvis både Göteborg, Oslo och Stockholm – och i hörnet mellan E18 och E20 når man stora delar av den tunga trafiken som passerar.

Ända från början var tanken att Truckstop skulle innehålla drivmedelsstation, café/restaurang, toalett, övernattningsrum, säkerhetsparkering (där lasten bevakas och är inlåst), uppställningsplatser för släp och bilar samt annan service som den tunga trafiken behöver. Problemet med idén är att det inte är helt lätt att få marknaden att sätta igång konceptet på egen hand – det krävs en ”mäklare” för att anläggningen ska skapas och för att efterfrågan ska skapas och etableringar genomföras. Hela tiden har kommunalt engagemang varit en förutsättning för att idén ska förverkligas, och det är just det som gjort att frågan tvärdog under den förra kommunledningen då Staffan Werme (fp) och Fredrik Persson (mp) styrde detta område. Dessa båda är nämligen emot att kommunen ska engagera sig i frågan (därför röstade de också emot förslaget idag, återkommer till dagens beslut längre fram).

Det är självklart önskvärt om mer gods fraktades på tåg (fast att underlätta tågfrakt genom en effektiv kombiterminal i Örebro är i och för sig de båda tidigare nämnda herrarna också emot). Att åstadkomma det är dock i första hand en fråga för riksdagen, som genom skatteförändringar skulle kunna bidra till en sådan överflyttning.

För Örebro kommun är den tunga trafiken viktig, liksom flygfrakt och tågfrakt: vårt läge och den stora mängden logistikföretag i regionen skapar massor av jobb, god utveckling och tillväxt och bidrar faktiskt till att minska miljöproblemen (eftersom vårt läge mitt i landet minskar mängden onödiga transporter). Vi har dock problem med den tunga trafiken idag:

  1. Runtom i Örebro står långtradare parkerade på nätterna i väntan på att lasta/lossa sitt gods. Det bidrar till miljöproblem i bostadsområden, bidrar till ökade utsläpp (eftersom de kör onödiga omvägar) och det bidrar till otrygghet och brottslighet eftersom det på flera av dessa platser uppstår olaglig handel, smuggling och annat som bör bekämpas.
  2. Idag tvingas åkerierna i Berglunda/Pilängen i hög grad åka till exempelvis Västhaga för att tanka bilarna innan de ger sig iväg på sina rutter. Det innebär onödiga utsläpp och onödig trafik genom Örebros vattenskyddsområde.
  3. Stölder och förstörelse är alltför förekommande på lastbilar och långtradare, som idag inte har någon säker (och övervakad) parkering att använda.

Och, som sagt: logistik, transporter och lagerhållning är viktiga tillväxtfaktorer i Örebro-regionen som ger jobb, vilket ger skattepengar, vilket ger bättre skola, vård och omsorg. Utan satsningar på denna bransch får vi på sikt mindre pengar till välfärden.

Idag på Kommunstyrelsens sammanträde beslutade en bred majoritet (S, C, KD, M) att kommunen ska bygga uppställningsplats och säkerhetsparkering i ”Truckstop-området” (i Berglunda, nära Arver och Würths nybygge). Genom att kommunen äger marken garanterar vi att uppställningsplatsen är öppen för alla, att det inte till exempel krävs vissa avtal för att få stå där. Parkeringsdelen är en viktig del i Truckstop-satsningen, men det viktigaste för att anläggningen ska bli bra är de delar som ett Örebroföretag (eftersom förhandlingarna inte är klara så berättar vi inte vilket) kommer att bygga och hålla ihop: mat, tankning, övernattning, service, toaletter och mycket annat. Samlat kommer detta göra Truckstop Örebro till en av landets bästa anläggningar som förhoppningsvis kommer att minska de ovan nämnda problemen med onödiga utsläpp, otrygghet, stölder och annat.

Eftersom både Staffan Werme (fp) och Fredrik Persson (mp) röstade emot satsningen och nu ägnar rätt mycket kraft åt att sprida felaktigheter kring satsningen så gör jag en enkel fråga/svar-lista här:

  • Är inte 34 miljoner kronor väldigt mycket för en parkering? Jo, det är klart att det är. Men att hårdgöra en så stor yta (asfalt och betong) som klarar så mycket tung trafik kostar så mycket pengar.
  • Varför är det så bråttom med ärendet? För att klara markarbetena och få ytan stabil måste arbetet göras under sommaren när markförhållandena är goda. Om beslut inte fattas nu måste hela projektet vänta ett år och det innebär inte bara att Truckstop-anläggningen riskeras, det innebär också ekonomiska bekymmer för det Örebroföretag som ska flytta verksamhet till området.
  • Innebär detta att pengar tas från vård, skola och omsorg? Nej, pengarna för att skapa Truckstop (uppställningsplats och säkerhetsparkering) finns avsatta i mark- och exploateringsbudgeten för Berglundaområdet. Med andra ord kan man säga att de företag som köpt mark och flyttat in verksamhet i området varit med och betalat för den parkering som nu görs. Flera av dem har flyttat till området på grund av planerna för Truckstop. Eftersom Truckstop-satsningen bidrar till tillväxt och nya jobb så bidrar den snarare till att vård, skola och omsorg får mer pengar i framtiden.
  • Vad ska Kommunfullmäktige fatta beslut om? Att investera 34 miljoner i kommunal mark kan bara Kommunfullmäktige fatta beslut om, även om pengarna redan finns i exploateringsbudgeten för området. Försäljningen av mark omfattar dock (sannolikt) inte en tillräckligt stor summa för att KF ska behöva besluta i den frågan, det blir förmodligen Kommunstyrelsen som beslutar om det.
  • Varför saknas det drivmedelsanläggningar i Berglunda-området idag? För att den förra kommunledningen inte släppte fram några etableringar. Snart kommer det finnas två i området.
  • Vill marknaden ha detta? Ja. Lyssna till exempel på Radio Örebros intervju med det här åkeriföretagets ägare.
  • Har kommunen bestämt vilka drivmedelsbolag som ska in i området? Nej, det är Örebroföretag (två olika) som själva valt vilka de vill samarbeta med. Vi har varit angelägna om att drivmedelsbolag etableras och duktiga tjänstemän i kommunen har agerat ”mäklare” mellan olika aktörer. Kommunen ser det bara som positivt att det finns flera aktörer, kommunen ska inte gynna ett särskilt bensinbolag.
  • Ska kommunen sköta parkeringen? Helst inte, vi hoppas arrendera ut den och att något företag ska vilja sköta driften.
  • Vad händer härnäst? Inom kort är förhoppningsvis alla avtal klara och då kan helheten presenteras. Kommunen kommer att sälja mark i ”Truckstop-området” till ett Örebroföretag som håller ihop helheten i anläggningen. Markaffären genomförs (sannolikt) efter beslut i Kommunstyrelsen.

Här kan du läsa mer: Radio Örebro om Truckstop-etableringen (17/4 2012), Här är NAs artikel på webben (17/4 2012), Radio Örebros reportage i december 2010, om förseningen av Truckstop: ”Besvikelse över kraftigt försenat truck stop”, Nyhetsnotis i Fastighetsvärlden 2003, när projektet ursprungligen lanserades