Twittrade igår: disk. om valfrihet:drömmer om alt. till både ”frittval” o LOU #framtid

Jag träffade Ulf Lindberg från Almega utanför kongresshallen och vi pratade, som så ofta förut, om hur den enskildes valfrihet kan öka. Ulf (och Almega) tror på fritt val-system – det gör inte jag. Å andra sidan fungerar inte dagens komplicerade upphandlingar – eftersom de bara gynnar de stora jättarna. Det förslag som Socialdemokraterna fört fram om nationella kvalitetskrav är bra och också att luckra upp LOU så att det blir lättare att exempelvis lägga ut drift på personalkooperativ och liknande.

Vi skulle behöva en tredje väg: öka makten för den enskilde att bestämma (och välja bort när man inte är nöjd), utan att för den skull ge mer makt (och stora vinster) till de stora bjässarna på vårdmarknaden. Och utan att släppa in verkliga marknadskrafter – som Örebro kommun nu gör.

För när städföretaget kommer hem till Elsa, 89 år, och utför det hon fått beviljat enligt Socialtjänstlagen och säger att ”det där ingår inte, men du kan välja det inom fritt val”, och därefter: ”och dessutom kan du köpa den här tilläggstjänsten”. Kan Elsa stå emot då? Kan vi garantera att vård och omsorg ges efter behov och inte efter plånbok då?

Mer här

Har tillbringat eftermiddagen på Socialdemokraternas Vårdtoppmöte i Västerås. Har twittrat korta iakttagelser under dagen men eftersom det är frustrerande att inte få använda mer än typ 140 tecken (en del går ju dessutom bort till användarnamn, kanalval – i det här fallet #framtid) så måste jag skriva lite mer om några saker…

Börjar med inledningen och Mona Sahlins tal: Twittrade: ”Mona: vi står redo att utmana Reinfeldt #framtid
Utropet ”S, we can” lanserades av Stefan Löwdén och återkom sedan i Mona Sahlins inledningstal. Mona uttydde ”S, we can” som: Socialdemokraterna kan – genomföra imponerande rådslag (450 000 personer har varit med), öka rättvisan, investera i Sverige. Sverige kan – utvecklas bättre och satsa på nya jobb.

När Mona Sahlin i riksdagen angrep den moderatledda regeringen och konstaterade att: ”2008 kanske blir året då fabriksarbetarens dotter och direktörens son slutar dela väntrum på sjukhuset” svarade kristdemokraternas Göran Hägglund (enligt uppgift även socialminister i regeringen…): ”Ja, må det bli på det sättet.”

Och där blir det tydligt att vi har olika värderingar: vi kan aldrig acceptera att skattepengar bidrar till att skapa ett så delat samhälle. I den frågan syns de politiska skillnaderna.

Twittrade: ”vill vidga vyerna: vård inte=sjukhus” och ”(s) vårdpol har (faktiskt) utveckl. – inte bara i retorik”

Det var många bra diskussioner under eftermiddagen, men det är ofta lite för smalt: vård är nämligen inte bara ”sjukvård”, inte bara ”sjukhus” och inte bara ”vårdcentraler”.

Det är också elevhälsa – att barn och unga får stöd och hjälp att utvecklas och växa upp till starka och friska individer.

Det är också äldrevård – en oerhört stor del av vården i Sverige görs av kommunerna, framförallt i form av äldrevård.

Uttalandet som antogs ändrades också på denna punkt, efter synpunkter från bland annat Jönköping och Örebro län…

Idag ägnade Kommunfullmäktige mer än halva dagen åt att diskutera vad kommunen kan göra för att motverka jobbkrisen (se hela debatten på web-tv, du kan klicka dig fram till punkt 3. interpellationer, Interpellation om vad kommunledningen gör för att möta jobbkrisesn). Förmodligen har vi därmed redan nu klarat av årets viktigaste debatt: inget kan vara viktigare än vad vi gör – just nu – för att bidra till att krisen inte förvärras, att fler jobb försvinner och att lågkonjunkturen förvärras.

I mångt och mycket fanns en stor enighet mellan de flesta som gav sig in i debatten, det som dock saknades var tydliga besked: När ska beslut om insatser fattas? Hur ska kommunen agera? Vem tar initiativ?

För visst fanns det skillnader. Å ena sidan de flesta ledamöter (oavsett partifärg), som ansåg att kommunen kan – och bör – göra mer. Å andra sidan ett fåtal (mestadels moderater) som menade lät som ekon från de ”gamla moderaterna”: de lyfte fram hur bra det går, att Örebro är väl rustat (visst – men det gör inte krisen mindre) och angrep oss Socialdemokrater och Vänsterpartister.

Ungefär så här sa jag:

”Lågkonjunkturens verkningar visar sig nu även bland kommunerna. I förra veckan varslade Askersund 22 anställda. Även i andra kommuner i Sverige varslas medarbetare.”

”Det kommer att innebära neddragningar i den offentliga verksamheten. Det kommer att drabba kommuninvånarna. Det blir vår uppgift att mildra effekterna av konjunktursnedgången.”

Så långt Rasmus Persson, kommunalråd för Centerpartiet, på hans blogg. Jag tycker att han har rätt: Örebro kommun bör agera för att mildra effekterna av jobbkrisen. Jag tror också att han har rätt i att vi borde kunna bli överens.

”Vi inleder 2009 mitt i en kris olik alla vi har sett i vår livstid – en kris som bara har djupnat under de senaste veckorna.”

”Många företag kan inte låna eller betala lönerna. Många familjer kan inte betala sina räkningar eller sina huslån. Många löntagare ser sitt sparkapital försvinna. Och många, många är både oroliga och osäkra på vad framtiden har i beredskap.”

”Jag tror inte att det är för sent att ändra kurs, men det kommer att bli för sent om vi inte vidtar kraftfulla åtgärder så snart som möjligt. Om ingenting görs, kommer denna lågkonjunktur att fortsätta i många år. Arbetslöshetssiffrorna kan fördubblas.”

”I korthet: en dålig situation kan bli dramatiskt mycket värre.”

Det där stal jag rakt av. Från Barack Obama, USAs president och hans tal för några veckor sedan, om den ekonomiska räddningsplanen. Han har lanserat en gigantisk räddningsplan för den amerikanska ekonomin. Och han har visat vägen i det vägval som den här debatten handlar om:

1. Kan vi använda våra gemensamma skattepengar för att motverka att jobbkrisen förvärras?
2. Eller ska kommunen inte göra någonting?

Vi tror att kommunen, liksom övriga offentliga aktörer, kan göra någonting. Vi tror, kort sagt, att politiken kan göra skillnad: att vi kan – och bör – göra vad vi kan för att motarbeta jobbkrisen. Jag tycker inte att vare sig Obamas förslag eller förslagen från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet bygger på ”en konservativ samhällssyn”, som Staffan Werme skriver i sitt interpellationssvar.

Jag tror att vi kan bli överens, men det skulle verkligen behövas svar på frågan: ”hur?”. Hur ska kommunledningen agera i dagsläget för att bidra till att motverka jobbkrisen?

Budskapet från Rasmus Persson som jag inledde med tyder på att vi borde kunna komma överens. Så för att anslå tonen för, vad jag hoppas blir Staffan Wermes nästa inlägg, vill jag citera just Werme själv, från hans blogg:
”Obama talade om hopp. Vi ska visa våra barnbarn att vi inte vek när världen stod inför svåra prövningar.”

Och frågorna som återstår att besvara är: Hur ska det gå till? Hur ska kommunen agera? Nu?

Jo, det är glädjande att s+v+mp ökar och att moderaterna tappar. Men bästa beskedet i helgen var ändå detta: ”Jag kommer aldrig att lämna Barcelona. Då får de sparka ut mig”, sa Lionel Messi och tog död på det oroande ryktet att han är på väg till Real Madrid. För övrigt konstaterar DN att Barcelona är världens genom tiderna bästa fotbollslag. De som såg helgens överkörning av Numancia tvivlar inte.

Så här började det: ”Utnämner -utan att darra på läppen- Lotus Notes till det värsta jävla datorprogram som någonsin tillverkats eller kommer att tillverkas. HAT…” skrev Magnus Ljungkvist på Twitter den 21/1. Jag kommenterade det och skojade att vi kanske skulle starta en Facebook-grupp i ämnet. Magnus svarade: ”Ja en facebookkampanj! Hurra! Befria världen från Lotus Notes!”

Så igår eftermiddag skapade jag – definitivt bara på skoj – gruppen ”Liberate the world from Lotus Notes” och bjöd in kanske 20 personer som jag trodde kunde tycka det var kul. Ikväll har gruppen 49 medlemmar, varav huvuddelen är personer jag inte alls vet vilka de är. Dessa har i sin tur inbjudit andra (nu är det 352 personer som inte har svarat på inbjudan)…

Det gäller att hitta frågor som engagerar människor…

Jag ersatte Jonas Karlsson (föräldraledigt kommunalråd) på en näringslivslunch med besöksnäringen idag. Det var väldigt nyttigt, intressant och delvis lite skakande – precis som alla andra träffar med näringslivsföreträdare. Mest positivt är att få träffa så många människor som verkligen utvecklar samhället och gör livet lite bättre för oss andra – det är oftast de positiva företagarexemplen man träffar! Inledningen på mötet var inspirerande och upplyftande: 2007 gav besöksnäringen 1365 arbetstillfällen, omräknat till helår. Kommunen får in 137 miljoner i skatteintäkter på grund av besöksnäringen och landstinget 69 miljoner. Rätt självklart att det är prioriterad verksamhet för en kommun som Örebro (här finns fler skäl till detta).

Mer bekymmersamt var kritiken från flera företagare. De berättar hur idéer försvinner och inte tas om hand av kommunens företrädare, hur vissa företag upplevs ha en gräddfil och att det är för lite samverkan och information mellan kommun och olika näringsidkare. Lyckligtvis fanns det förslag som syftar framåt:

1. Örebro har fantastiska möjligheter: bra kommunikationer, fantastiska mötesanläggningar, fin natur och många duktiga aktörer inom besöksnäringen. Rätt använt ger det många nya jobb.
2. Det behövs någon som kopplar ihop aktiviteter med entreprenörer och företag – ett forum där idéer kan lyftas upp (och prövas) och där samarbeten kan födas. På det sättet riskerar inte frågor att tappas bort utan kan förverkligas lättare. Göteborg kan här vara en förebild, som under tydlig ledning av Göran Johansson samlar ”alla” aktörer och skapar samarbete och löser problemen direkt.

Bästa citatet kom från en känd företagare som tycker att Örebro inte fångar upp nya idéer tillräckligt bra: ”Vi behöver fler Dan-Åke Moberg, Göran Johansson och Ilmar Reepalu”. Sedan kan ju en och annan fundera på varför det ”råkar” vara tre sossar som får beröm. Och varför en annan känd företagare vid lunchen lite lågmält konstaterade: ”jag saknar Mats Sjöström”. Jag tror att det finns rätt många skäl till det…

Just det göteborgska exemplet har jag tidigare blivit uppmärksammad på av Erik B Löfgren och jag hade med det i min första ”åtgärdslista för en mer levande kulturstad” när jag valdes till ordförande i Kultur- och medborgarnämnden 2005 (punkten finns en bra bit ner i listan). Då skrev jag bland annat så här: ”I Göteborg ordnas varje månad en träff där ”alla” som har med arrangemang deltar så att arrangörer kan gå dit, berätta vad de vill göra och på plats och ställe få hjälp och bli hänvisade till rätt personer.”

Idag annonserar Republikanska föreningen i några stora dagstidningar. Annonsen är lysande och förhoppningsvis leder den till många nya medlemmar. Vi är några få organiserade medlemmar i Örebro, och det är dags att göra något för oss – och för de som ännu inte gått med! Hör av dig om du vill vara med och sätta fart på det lokala arbetet. Skriv här eller hör av dig till bjorn@ordbehandlarna.se

Även om Obama var en bättre talare som kandidat och president-elect så var det ändå gigantiskt stort igår eftermiddag. Så nu får Morrisey skriva om texten på ”America is not the world”: ”In America, The land of the free, they said, And of opportunity, In a just and a truthful way. / But where the president, is never black, female or gay, and until that day, you’ve got nothing to say to me, / to help me believe”

Och näst-nästa gång blir det en kvinna. Go, Hillary, Go!

Jag behöver hjälp! Vad är det begripliga uttrycket för ”roffare, rövare och andra oseriösa företagare som inte tar sitt ansvar”?

Jag har nästan alltid minst två böcker igång samtidigt: en vid sängen, en vid tv-soffan, en i dotterns rum och så vidare (då och då kan man självklart inte slita sig, som när U1-Jerusalem ska anfalla Israels medelhavsflotta i Guillous ”Madame Terror”). Just nu dominerar två böcker: George Lakoff ”Don’t think of an elephant” som handlar om vikten av att människor kan ta till sig det budskap du försöker förmedla och Mats-Eric Nilssons ”Den hemlige kocken” som handlar om fuskandet med den mat vi äter. Och då kopplar jag självklart ihop dessa båda.

Så när Nilsson beskriver alla metoder för att lura oss att tro att vi äter ”naturliga” produkter när det i själva verket handlar om allt från fejkad röksmak till kemiskt skapad färg funderar jag på hur vi bäst kan beskriva dessa företag? Lurendrejare känns gammaldags. Roffare begrips nog inte av många. Rufflare inte heller helt modernt.

För vi behöver ett ord, en mening eller ett sätt att särskilja de företag som försöker lura oss konsumenter från dem som faktiskt skapar nytt, utvecklar sin verksamhet och tillgodose nya behov. För visst är det rätt stor skillnad mellan de företag som säljer fejkad röksmak och de som utvecklar verktyg för att kommunicera med andra människor på internet… För att ta ett exempel.

Men vilka ord ska vi använda? Lakoff lär att det är viktigt att hitta ord och uttryck som fastnar i hjärnan – och som aktiverar de värderingar som vi vill tala till. Lakoff (som befinner sig på vänsterkanten i det demokratiska partiet i USA och sannolikt har en verklig festdag idag…) menar att det handlar om att hitta de ”frames” (eller ”konceptuella metaforer” som Wikipedia kallar det) som gör att lyssnaren tänker in mer – och ”rätt saker” – i begreppet som man förmedlar. I förra valrörelsen var exempelvis Moderaterna mycket duktigare än Socialdemokraterna på detta (Katrine Kielos brukar prata om detta, men den här Fokus-krönikan handlar bara delvis om detta… men den är bra).

Så nu tänker jag ägna en del kraft åt att försöka fundera ett begripligt och användbart sätt att förmedla den grundläggande inställningen om företagande: ”för att samhället ska bli bättre behövs företagare och entreprenörer som utvecklar sin verksamhet och bättre tillgodoser de behov människor har – men vi behöver inte fler rufflare som tjänar pengar på att lura oss att köpa deras kemikalie-korv med tillsatt röksmak”!