”Vi vill göra Örebro till världens bästa mötespats”. En så ambitiös rubrik var det på torsdagens seminarium, arrangerat av Örebro convention bureau. Alla inbjudna talare var överens om att Örebro tillhör eliten bland ”mötesstäder” i Sverige. Och det var inte några partiska örebrovänner som sa det: de inbjudna är tunga aktörer som är välkända i branschen.

Att Örebro är duktiga på det här är avgörande för jobben i Örebro. Mötesturismen omsätter cirka 59 miljarder. Bara i Sverige. Om Örebro då kan bli bäst i klassen ”städer med 100 000 invånare” (vi kan aldrig tävla med Stockholm eller Göteborg) innebär det massor av jobb till örebroare. En genomsnittskongress varar fyra dagar, och snittdeltagaren gör av med 5 000 kr på boende, 1500 kr på restaurangbesök, 745 kr på shopping och 570 kr på övrigt (nöjen och annat). Det blir många jobb i Örebro det, jobb som nsätan uteslutande går till Örebroföretag med örebroare anställda. Bara plus alltså. Dessutom gör det Örebro bättre, Henrik von Arnold som jobbat med Göteborg & Co påpekade att uppsvinget i mötesturism är en förutsättning för att Göteborg idag har flera krogar med Michelin-stjärna, bättre transporter till och från och ett större kulturutbud.

Och Örebro har goda förutsättningar. Vi har bra och moderna anläggningar, mitt i staden. Vi har många hotell (fast det är för få) inom gångavstånd (”knappt ens det, det är bara ett kliv” som någon sa). Vi ligger centralt, har bra kommunikationer (flygplatsen är inte oviktig…).

Det var skälet till att vi – i bred politisk enighet – satsade på Conventum Kongress och Conventum Arena. Men alla var inte för: tre av partierna i den högerkoalition som styr Örebro var emot, och tyvärr tycks moderaterna och kristdemokraterna (som var för) vikt ner sig för att inte stöta sig med Staffan Werme, Fredrik Persson och Rasmus Persson. Tråkigt, för vi skulle behöva en bred enighet bakom en långsiktig satsning på mötesturism och besöksnäring. Men tyvärr är det motvilligt som kommunledningen satsar på dessa frågor.

Så därför kanske man inte skulle bli överraskad när man tittar ut över församlingen som lyssnar på detta seminarium. Här finns tungt folk inom hotell, turism, besöksnäring och kongressarrangemang. Men nej, inte var kommunledningen där inte. Inte där heller. Något annat var självklart viktigare, kanske hade de något viktigt internt möte för att komma överens om någon fråga som de verkligen inte är överens i.

REV Vad är det bästa de hoppas ska hända? Jag kan inte komma ifrån frågan efter gårdagens derby. Än en gång oavgjort. Än en gång en (felaktigt dömd) straff åt aik. Än en gång puckon på läktaren. Och än en gång fokus på något annat än fotboll. (Känns som jag skrivit om det tusen gånger förut, här är några: 2006-08-28,  2006-08-30, 2007-10-09, 2008-04-15).

Ett eller flera puckon smugglar alltså in raketer på läktaren när de ska se en fotbollsmatch och mitt under matchen siktar de på det ena lagets målvakt och träffar nästan. Eftersom det rimligen inte kan handla om en stundens ingivelse måste de ha tänkt ut det i förväg. Och då undrar jag alltså: vad är det de hoppas ska hända?

Att aik ska tvingas byta målvakt, att de ska göra slut på bytena och få spela en man kort? Att färre ska gå på fotbollsmatcher (själv har jag – trots årskort på Söderstadion – mer eller mindre slutat gå på derbyn, det är alldeles för ofta alldeles för olustigt). Att fokus ska flyttas från matchen? Från domarens märkligt dömda straff som gav aik ledningen?

Nästan all rapportering från matchen handlar om bråk, om skandaler och om puckon på läktaren (och i skuggan av matchen hittar vanligtvis kloka personer som John Johansson på bisarrt puckade idéer). Att allsvenskan har usla domare borde diskuteras, liksom det faktum att aik så ofta får straff på Råsunda (där som av en händelse fotbollsförbundets ledning finns). Att fotbollsförbundet alltid tycks gynna fundera på om det kanske är så att aik då och då gynnas otillbörligt kan man ju hoppas på. Men sedan kommer man ju på att chefen för Svenska fotbollförbundet heter  Sune Hellströmer och har, som av en händelse, varit vd för aik. Sicken slump.

Tillbringade torsdagseftermiddagen på Wurths huvudkontor som en del i samarbetsprojektet ”Nyfiken på” där kommunpolitiker och näringslivsföreträdare lär sig mer om varandras roller. Det var drygt tre intressanta och lärorika timmar som jag tillbringade med vd Torbjörn Seger och vice vd/ekonomichef Lars Modig. Vi ska träffas igen men några viktiga slutsatser från torsdagens möte tar jag med mig:

1. Wurth är otroligt viktigt för Örebro och att de etablerade huvudkontoret här ska vi vara väldigt glada för. Nu gäller det att kommunen visar att pratet om att skapa ett bättre näringslivsklimat inte bara är ord: Wurth vill bygga nytt och hoppas få besked om att få köpa en ny tomt till oktober. Återstår att se om kommunen förmår vara så snabb som man säger sig vilja vara.
2. Wurths verksamhet är på flera sätt värd att studera för oss i politiken. För det första är deras förflyttning från produktfokus (typ skruvar och muttrar) till fokus på kundens helhet (att erbjuda lösningar för hela hanteringen av skruvar och muttrar) avgörande för svensk framtida konkurrenskraft: vi måste förmå utnyttja att vi har en välutbildad befolkning, att vi är kreativa (jo, enligt de flesta undersökningar är svenskar i genomsnitt mer kreativa än i många konkurrentländer) och att vi finns nära. För det andra är hela idén med ”samresande” värd att utveckla mer; samresande bygger på att alla, från vd till administratör, följer med ut för att få en bild av hur säljjobbet går till, hur lagret fungerar och så vidare. Detta utvecklar båda delar och innebär både att exempelvis chefen får veta vad som fungerar i verkligheten (och vilken information som når ut…) men också att säljaren får stimulans (och faktiskt säljer mer!). Vi politiker är för dåliga på att göra på det sättet: vi borde vara med och studera mer hur det går till i kommunens verksamhet (men vi ska också inse att de flesta av oss faktiskt inte har tillräcklig kunskap för att ”göra jobbet”, det är en särskild kunskap att vara lärare, undersköterska eller sjuksköterska).
3. Kampen för flygplatsen är livsviktig för jobben i Örebro! Alla jag träffade på Wurth pratade om flygplatsen, och eftersom det faktiskt är så att den på allvar är hotad på grund av kommunledningens klantigheter och långbänkar så måste alla vi som faktiskt tror att flygplatsen behövs i länet ta ställning ännu tydligare.
4. Att ändra attityd till företagande (och medborgare) är lika viktigt som det är svårt. Kommunen måste bli mer serviceinriktad och försöka lösa de problem som företagare och medborgare har utan att skapa fler och större problem. Torbjörn och Lars berättade om när Wurths ägare, Reinhold Wurth, var i Örebro på väg från middagen på slottet sa att han tyckte att det var skräpigt i Örebro. Han sa att om han varit ledande politiker/tjänsteman hade han tagit en kvast och gått ut på torget och börjat städa, då skulle säkert andra politiker och tjänstemän följa efter. Det handlar om att leda genom att gå före, även om en kommun fungerar väldigt annorlunda än ett företag med en karismatisk ledare (jag är inte säker på att det räcker med att Staffan Werme sopar torget – men det är en bra start).

[REV] Jag hade nog tänkt inleda efter-semestern-bloggandet med inlägg om verksamhetsplanering i Vård- och omsorgsnämnd väster eller något annat som rör det politiska arbetet. Men när jag läste NA idag inser jag att det inte är möjligt. Det första inlägget i augusti måste tyvärr handla om Staffan Werme (fp), ordförande i Kommunstyrelsen i Sveriges sjunde största kommun. Än en gång.

Staffan Werme är nämligen inte bara folkpartist och KS-ordförande. Han är också jurist och borde rimligen veta en hel del om exempelvis grundlagen. Ändå uttalar han sig i dagens NA på ett sätt som är på gränsen till vad som är förbjudet i Tryckfrihetsgrundlagen och Yttrandefrihetsgrundlagen (för att få lite mer bakgrund till på vilken sida gränsen Werme tranpade har jag ställt en fråga till stadsjuristen om tidigare juridiska tolkningar och liknande). Där finns nämligen det så kallade efterforskningsförbudet som säger att ”företrädaren för en myndighet inte får försöka ta reda på vem som lämnat uppgifter till media. Han eller hon får inte heller utöva någon form av påtryckning eller hota om någon form av repressalieåtgärd för att någon anställd ska avslöja läckan. Syftet är att anställda utan risk ska kunna berätta för en journalist om hur det är på arbetet. Det är alltså straffbart för en arbetsgivare inom offentlig sektor att försöka ta reda på vem som är källan.” (citerat från Journalistförbundets hemsida)

Att han i till tidningen säger ”jag vet att jag inte får ställa den frågan” är nämligen ingen friskrivning från vad lagen säger. Åtminstone inte etiskt, politiskt eller moraliskt. Lagen är inte bara tänkt att skydda offentliganställda från att berätta om exempelvis oegentligheter. Lagen ska också förhindra den typen av skrämsel och påtvingad tystnad som Staffan Werme vill åstadkomma med sitt uttalande. Vad han egentligen syftar till är ju att få kritiker att sluta kritisera kommunledningen. Med tanke på att den nu styrande högerkoalitionen i Örebro sade sig vilja ha ett ”öppet och tydligt” ledarskap är det ännu mer upprörande att man nu lägger så mycket kraft på att skrämma kritiker till tystnad. För övrigt är det inte första gången som en ledande företrädare för majoriteten (åtminstone nästan) bryter mot efterforskningsförbudet, så det handlar inte om enskildheter – det handlar om en grundläggande slutenhet och rädsla för kritik.

Sedan är det givetvis en gåta varför Staffan Werme lägger så mycket kraft på att angripa budbärarna för kritiken, istället för att lyssna och försöka göra något åt problemen. Nu senast var det Handelskammarens VD som fick del av Staffans vrede (här är fler exempel från våren). Men sanningen är nog – dessvärre – att Staffan Werme inte är intresserad av att bidra till en positiv utveckling för flygplatsen.