Vården behöver en trygghetschock

Svenska Dagbladet skriver om en undersökning som visar att bara var tredje svarar ja på frågan ”Tror du att du kan få den vård du behöver av de skattefinansierade vårdgivarna när du går i pension?”. Självklart ska man ta alla sådana undersökningar med en nypa salt, men likväl finns anledning att vara orolig för vad den låga tilltron till vård (och äldrevård) innebär.

Just nu är jag orolig över att örebroare – i onödan – kommer att oroas av att antalet korttidsplatser minskas vid årsskiftet när det nya demensboendet öppnar. Nästan lika orolig är jag över att det faktiskt kommer att bli problem: att människor inte kommer att kunna få avlastning i vården av sina nära och kära. Och att det kommer att orsaka både lidande och kostnader på lång sikt.

Jag tror att vården – och särskilt äldrevården i Örebro – behöver en ”trygghetschock”. Vi har helt enkelt inte råd med att människor blir mer oroliga för att inte få rätt vård. Vi har en hel del att göra på det området, men för tillfället funderar jag mest på om det inte är så att vi borde behålla en av de korttidsavdelningar som ska läggas ner, och använda de platserna både för korttid och ”vanliga” särskilt boende.

När det gäller utvecklingen av vården – och av socialdemokraternas vårdpolitik – så skriver Ingela Nylund Watz och Dag Larsson (s-politiker i Stockholmslandstinget) kloka ord i DN idag. Viktigast av det de skriver: ”För det första: Stärk patientens rätt i vården. För många framstår sjukvården som en labyrint där det är långt i från lätt att finna sin väg till rätt behandling. ”

Grattis Blåvitt – hoppas att ni åker ur nu

Idag avgjordes allsvenskan och med de givna förutsättningarna gick det mesta ”min” väg. Om man bortser från ÖSK lite onödigt förlorade en betydelselös match mot Gefle så vann Hammarby (fantastisk andra halvlek – Charlie Davies är gud!) och klättrade i tabellen (med tanke på att Hammarby ledde serien så länge är en sjätteplats en besvikelse, men med tanke på att en del trodde att vi skulle åka ur så…), aik förlorade, jurgårn förlorade och missade guldet.

Och självklart bör IFK Göteborg gratuleras till guldet, även om det lämnar en otroligt fadd eftersmak. De har trots allt vunnit guldet tack vare brottsliga handlingar. Jag har skrivit om det tidigare och härom dagen upptäckte jag att även Staffan Werme skrivit om det. Rimligen borde IFK sparkas ur allsvenskan när domen väl äger laga kraft. Så verkar dock inte bli fallet, Fotbollförbundets boss Lagrell har ju – som vanligt – egna tolkningar av regelsystemet. Kanske dags att skapa en tvärpolitisk arbetsgrupp för att stämma Lagrell och fotbollförbundet för att de inte följer sina egna stadgar?

Och dessutom: när ska naiva fotbollsspelare lära sig att hålla huliganerna på avstånd. Idag var det IFKs Wernbloom som tog på sig en tröja från blåvitts ökända firma Wisemen.

Makthavaren Staffan Werme

När debatten  om en försäljning av fastigheter i Grenadjärstaden började satt Staffan Werme med slutna ögon med ryggen vänd mot talarstolen. Det visade hur intresserad han var av den debatten, som handlade om hur vi gör för att åstadkomma en blandning av olika upplåtelseformer. Vi socialdemokrater vill att kommunen ska försöka åstadkomma blandat boende ända ner till kvartersnivå, det vill inte majoriteten. Fast i ärlighetens namn så var det egentligen bara två partier ur majoriteten (en kristdemokrat och två miljöpartister) som var uppe och faktiskt pratade om just bostadspolitik. Staffan Werme var uppe två gånger, båda gångerna för att angripa oss socialdemokrater för vår politik…

Sedan slutade Staffan Werme med att fråga vad motiveringen till vårt förslag om återremiss var. Det hade med andra ord varit praktiskt om Staffan Werme hade lyssnat i början av debatten (då Jonas Karlsson läste upp vårt yrkande)…

Kluvet om Myrdals senaste angrepp

I dagens Aftonbladet upprepar Jan Myrdal ungefär samma debattartikel som han tidigare publicerat i NA. Och av naturliga skäl upprepar han därmed även samma lögner (att jag skulle försöka begränsa hans yttrandefrihet och att jag vill förbjuda ”folkmordsförnekelse”). Och det där måste jag självklart svara på, men just idag känns det lite avslaget att ge sig in i debatten. I eftermiddags avled nämligen Gun Kessle, Jan Myrdals långvariga livskamrat. Jag beklagar uppriktigt Gun Kessles bortgång, inte bara för att det är en personlig förlust för Jan Myrdal utan för att hon var en mycket duktig fotograf som – så vitt jag förstår – bidragit till en utveckling framförallt av det dokumentära fotografiet.

Men självklart ska inte lögner få stå oemotsagda, oavsett om de handlar om brott mot mänskliga rättigheter i andra länder eller om de handlar om vad jag tycker. Så imorgon skriver jag ett svar till Jan Myrdal och skickar till Aftonbladet.

Förruttnelsen börjar vid 37…

Samma sak varje gång. När Kent kommer med en ny skiva blir det alltid likadant: var och varannat samtal handlar om vilken låt som är bäst, melodidetaljer man upptäckt eller att de har hittat en helt ny ton i musiken. Sedan handlar en hel del också om Bergologi: att analysera Jocke Bergs fantastiska texter. På ”Tillbaka till samtiden” finns många exempel. Eller vad sägs om följande rader ur ”Berlin”: ”Vi ger upp till slut/Vi abdikerar nu/och föruttnelsen börjar/precis när vi fyllt 37”- en perfekt textrad för de av oss som har åldersnoja och är födda 1970 (Jocke Berg är nästan exakt 5 månader äldre än mig, dock…)… Viktigast just nu är dock att hitta fler politiska referenser i texterna på nya skivan. Återkommer kanske om det…

”Moderater för sosseseger”

Jag hörde en fantastisk historia från Promotionbåten. En känd företagare i stan berättade (inför alla som var med på ett av seminarierna) att han skulle bli tvungen att trotsa sin far om några år: ”Min far är 82 år och kommer att vara 85 år 2010, men jag vet att han i alla fall kommer att slå ihjäl mig när jag berättar för honom att jag kommer att rösta på socialdemokraterna.” Jag vet inte vilket parti den aktuelle företagaren brukar rösta på (valhemlighet, ni vet),  men han är definitivt inte känd för att vara sosse.

Jag har ju skrivit förut om missnöjet med den nuvarande kommunledningen i Örebro och var och varannan dag hör jag talas om annars pålitliga borgerliga väljare som nu bestämt sig för att rösta på (s) i valet 2010. Just dessa personer kommer inte att avgöra valet (valet avgörs av åsikterna hos tusentals örebroare – men å andra sidan kan några få röster avgöra var ett mandat i Kommunfullmäktige hamnar…). Det hela har nästan fått mig att börja tycka synd om de högerpartier som styr Örebro. För om de tappar sina trognaste väljare – kommer de verkligen att kunna skaffa helt nya väljargrupper? Går det till exempel att göra ännu en ”total makeover” för moderaterna?

Ni minns de båda folkomröstningarna om EU (medlemskapet och Euroomröstningen) och flödet av ”folkliga” grupper, allt från ”Ornitologer mot EU-perspektiv” till ”Växjöpensionärer för nya mynt”? 2010 verkar det kunna skapas en stor mängd sådana grupper, fast denna gång mer osannolika.

Jag ser framför mig hur jag då kommer att arbeta skuldra mot skuldra med några nybildade grupper: ”Moderater för sosseseger”, ”Folkpartiföretagare för vänstermajoritet” och ”Förbannade kända företagare för en ny kommunledning”. Ska bli spännande.

Blog action day (Örebrohögern ute på djupt vatten)

Idag är det blog action day för miljön. Tanken är att tusentals bloggar ska skriva om miljön så att måndagen den 15/10 blir miljöns dag i bloggosfären. Kul idé och bra grepp, tänkte jag och registrerade mig. Så då återstår bara att skriva något…

Och därmed fick jag anledning att skriva om förra veckans skojigaste – och billigaste – nyhetsutspel. Och då tänker jag inte på Örebros miljonbidrag till ÖSK och KIF… Märkligast var nämligen att kommunledningen hittade ett sätt för miljöpartiet att acceptera deltagande på Örebro Promotions stora Promotionbåt: man gav ekonomikontoret i uppdrag att utreda om man möjligen skulle kunna köpa utsläppsrätter någon gång i framtiden för att kompensera det faktum att båttrafiken släpper ut gifter… Det är verklig ”action” det! Kommunledningen sa alltså inte: ”nu gör vi det här!” eller ”nästa år köper vi utsläppsrätter!”. Man sa: ”vi ska utreda om det kanske går”. Någon gång. Och miljöpartiet i Örebro lät uppenbarligen nöja sig med det (tidigare år har de inte gillat kommunens deltagande på båten) och i år är det rekordmånga högerpolitiker på båten (förutom deltagarna från ”Örebro kommun”) deltar 13 personer från ”Koalitionen”, vilket ska uttydas ”Högerkoalitionen i Örebro”. (Låt oss hoppas att det är partierna själva som betalar detta – så att inte skattebetalarnas pengar går till denna rekordrepresentation – för även om jag tycker att båten är ett bra initiativ så är det rimligt om kommunens pengar inte bara går till ”ena sidans” deltagande. Tidigare år har sånt gjorts upp i samtal mellan majoritet och opposition. Men det är ju nya tider nu.).

Med tanke på att kommunledningens förra stora grepp för att lösa klimatfrågorna var att anlita en extern konsult för några hundra tusen kronor som ska gå igenom vad som gjorts i kommunen tidigare så var kanske det här ett kraftfullt slag. Åtminstone i luften.

Krig är fred och nyspråk är inne igen

[REV] Tur att man har kontakt med journalister som kan skicka de handlingar som egentligen borde skickats ut till exempelvis dem som ska fatta beslut… Trots att den aktuella handlingen om KIF och ÖSK-avtalen inte gått ut till Kommunstyrelsens ledamöter (som ska besluta) berättar kommunledningen för media vad som kommer att hända. Eftersom högerkoalitionens princip tycks vara att det bara är bra om ingen får se handlingar före beslut borde man inte vara förvånad. I det nya avtalet har man ändrat formuleringarna så att det inte syns att ÖSK och KIF ska få olika mycket pengar. Det innebär dessvärre också att det blir omöjligt att se vad avtalen kommer att kosta.

”Genom att kommunen tecknar avtal med båda klubbarna främjas jämställdheten inom idrotten”, skriver högerkoalitionen i sitt pressmeddelande. I det ursprungliga förslaget (som faktiskt skickats ut…) står att ÖSK ska få 700 000 och KIF Örebro får 300 000 kronor per år. Nu får båda klubbarna 500 000 kronor i fast ersättning och därutöver blir det en rörlig ersättning (som ÖSK kommer att få större del av). Det är alltså inte klart vad KIF ska få, det är inte klart vad det hela kostar skattebetalarna och det är inte klart vad detta innebär för övriga stöd (sponsring, arenakostnad och annat). Det är heller inte klart vad det innebär för övriga idrottsföreningar. När presenterar kommunledningen svaren? Efter beslut? Orwell var före sin tid: krig är fred, frihet är slaveri. Och jämställdhet är olika mycket pengar till kvinnor och män.

När man skäms som en hund

Vi hade sammanträde med Programnämnd Social välfärd igår eftermiddag och diskuterade bland annat äldrevården i Örebro (vilket är ett av nämndens stora ansvarsområden). När jag kom hem efteråt berättade jag om vad som diskuterats och min fru missförstod vilket problem jag pratade om: jag berättade om att jag tyckte att länsstyrelsen hade rätt i sin kritik (av kommunens hantering av nollvisionen) och hon förutsatte att jag menade länsstyrelsens kritik (och uppföljning) av att gamla och sjuka örebroare får vänta upp till nio månader på en plats på särskilt boende.

Och självklart var det hon som var normal. Självklart borde jag – och andra – ha diskuterat den frågan ordentligt på nämnden när det exempelvis rapporterades att den genomsnittliga väntetiden för en plats på vårdboende är 3,7 månader. Självklart borde vi alla ha blivit engagerade och inlett en diskussion om hur vi – snabbt – ska göra något åt det. Jag skämdes när jag insåg hur märkligt det måste ha låtit för dem som lyssnade på mötet.

Problemet är att man vänjer sig för snabbt. För sanningen är att vi fått den där typen av rapporter gång efter gång efter gång (även när vi styrde kommunen) och efter ett tag så blir det positivt att den genomsnittliga väntetiden minskat från 3,8 månader till 3,7. Typ.

Väntetiderna betyder självklart inte att de gamla och sjuka som behöver vård sitter ensamma och väntar – tvärtom sätter vi in andra insatser som många gånger är dyrare i väntan på en plats. Men likväl: det är inte rimligt att människor som är sjuka och har (relativt) kort tid kvar av livet ska tvingas vänta 3,7 månader på en permanent plats där de kan få tillbringa sina sista år. Jag är förbannad för att vårt husbygge nu dragit ut ytterligare någon vecka på tiden, men många gamla får stå ut med bra mycket mer än så.

Nästa gång frågan om ”icke verkställda beslut” kommer upp lovar jag att inte vara tyst. Den där frågan måste vi diskutera seriöst, och gemensamt. Inget parti har ensamt lösningen – och örebroarna förväntar sig både långsiktiga och snabba åtgärder.