Det är inte alltid längden på mötet som avgör om mötet blir värt att minnas. Trots att den nya majoriteten bara lyckats prestera ett enda beslutsärende till dagens Kommunfullmäktigemöte (vi får fortsätta vänta på beslut om investeringar, detaljbudgetar för verksamheten och mycket annat) så blev mötet minnesvärt. Delvis på ett trist sätt.

Mest debatt blev det om de interpellationer (tjusigt ord för skriftlig fråga som kräver skriftligt svar) som s och v ställt till högerkoalitionen. Den som handlade om hur regeringens besparingar slår mot Örebro kommun tog en timme att debattera och först i sista inlägget i denna timmeslånga debatt försökte Kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme svara på frågorna på allvar. Och medgav då ärligt att han inte kunde svara på flera av frågorna. Men innan dess hade han hunnit skylla allt elände på sossarna; visat förståelse för arbetslösa (där han hävdade att sänkta bidrag var bra eftersom det annars kan leda till att människor ”slipper arbeta” – som om det var skälet till arbetslösheten); hävda att den nya regeringen gjort mest genom tiderna för att återskapa utbildningens värde (trots att den tidigare regeringen gjorde en exempellös satsning på t ex högskolor och universitet så att numera varannan som lämnar gymnasiet läser vidare). Men värst var när han handgripligt gav sig på Ylva Westman, nyvald ung v-ledamot. Det var trist att se och jag hoppas att Staffan tar sig en funderare på vilket ansvar han har som Örebro kommuns högste representant. Ullis skriver mer om det här.

”Hundra dagar och lite till har nu gått med den nya regeringen. Den har sannerligen infriat vad den lovat sina väljare och nu – i morgon! – kommer belöningen till alla oss förtjänta medborgare av välbärgad medelklass som valet riktade sig till: sänkt skatt och ett fetare lönekuvert.” Så inleder Lars Linder en alldeles lysande krönika i DN idag. Och resten av krönikan är bitande, rolig och ett måste att läsa. Seså. Läs den nu.

”Å hut örebro – bornera icke svagdricka” påstås kung Karl XV ha sagt när han såg Örebros nybyggda rådhus (bornera betyder att kolsyra, typ). Och även om Rådhuset är ett pampigt hus kan man tycka att kungens reaktion var lite överdriven: han hade ju trots allt ett antal ”egna” slott att beundra och Rådhuset var väl inte riktigt lika pampigt. Trots allt.

Av någon anledning kommer jag att tänka på historien när jag får syn på Staffan Wermes bloggande om ett brev som vi socialdemokrater skickat till företagare i Örebro (Jonas Karlsson har också kommenterat detta här). Det har ju hänt förr att Werme tagit till överord. Exempelvis när han kallar politiska motståndare (LO eller s spelar ingen större roll för Werme) för korrumperade, odemokratiska, lögnare eller ansvariga för svenskars död. Så kanske borde man inte bli överraskad: Staffan brukar ibland ta i när han dömer andra.

Den här gången skriver han att det riktigt upprörande (förutom att vi är lögnare) är ”socialdemokraternas amerikanisering av politiken”. ”Amerikaniseringen” beror – såvitt jag förstår – på att vi skriver brev ”som inte kan bemötas, som inte kan diskuteras öppet”. Istället borde vi ”ta en öppen debatt, där vi alla kan vara med och ge och ta”. Staffan har förmodligen varit ute ur Kommunfullmäktigesalen alla de gånger vi socialdemokrater frågat om hur det blir med de viktiga investeringar som just nu ligger på is (i väntan på besked från Staffan och hans högerkoalition). Han har nog låtit bli att läsa NA alla de gånger vi på debattplats frågat hur stadens företagare ska kunna lita på besked som getts om de sviks så snart högerkoalitionen är oense. Han har väl inte lyssnat när vi frågat hur det blir med budgeten för kommunens verksamheter (som i vissa fall kan dröja till april-maj). Vi har frågat och frågat. Hoppats på en debatt. Men Staffan och hans koalition duckar eftersom de inte är överens. Och det har vi alltså fräckheten att skriva om i ett brev. Utan att bifoga ett brev från Staffan i samma kuvert. För de som nu är förvirrade och tänker ”men i valrörelsen fick jag ju brev från typ alla partier som finns, även folkpartiet, är det någon skillnad på brev och brev?”, så kan man bara svara: fråga Staffan.

Staffan Werme och hans högerkoalition kan dock vara lugn: vi tänker inte sluta ställa frågor och debattera i Kommunfullmäktige, på debattsidor eller på andra platser där debatt kan föras. Men vi kommer även att försöka upprätta så mycket direktkontakt som möjligt med alla örebroare. Det är nämligen för örebroarnas skull vi alla har politiska uppdrag. Och det är för örebroarnas skull som vi är oroliga för att högerkoalitionen sätter stopp för en rad viktiga investeringar och satsningar. Och vi vet ju att vi inte är ensamma om vår oro. Redan har kommentarer och svar kommit in från företagare som delar vår oro (vi berättar att vi ska ta initiativ till ett partipolitiskt obundet nätverk för Örebros utveckling och detta intresserar uppenbarligen många företagare).

Egentligen kanske man skulle tycka att det är lite hedrande att Staffan kan uppbåda sådan energi över att vi berättar om hans åsikter i ett brev till stadens företagare. Men sedan kommer man att tänka på att mannen faktiskt är den högst ansvarige för Örebro kommuns utveckling. Och då är det faktiskt bara märkligt. Eller problematiskt, välj själv.
Den kraft han uppbådar skulle göra mer nytta om den ägnades åt att skapa förutsättningar för tillväxt i Örebro: till att förverkliga Truckstop, låta ICA etablera nya butiker, hålla avtal med byggentreprenörer, skapa nya förbindelser mellan stora stadsdelar i Örebro, byta uttjänta kylanläggningar på Vinterstadion, ersätta farliga järnvägskorsningar med broar eller andra satsningar som är viktiga för Örebro. Men nej. Sådant lägger inte majoritetsledaren Werme tid på. Han är arg på att sossarna skriver brev.

För 12 år sedan ordnade vi seminarier och debatter med Mona och såg henne som den självklara drömledaren. Men vi vet hur det gick: gubbarna satte stopp. Nu är hon visserligen inte längre det unga alternativet: men hon kommer att bli en jättebra partiledare. När hon inte blev vald 1995 sa jag att hon var ”den bästa partiledare det här partiet gått miste om”. Nu tror jag att hon blir den bästa partiledare vi någonsin haft (Palme var i första hand statsman – inte lika mycket partiledare i mina ögon). Så i mars tror jag banne mig att det får bli en skål i skumpa.

När vi spelade innebandy i söndags fick vi syn på ett litet oansenligt papper. Några elever på Sörbyängsskolan uppmanade sina kamrater till arbete för att rädda miljön och rubriken visade att de fattat det där med kommunikation och omedelbart tilltal: ”Rädda snön” stod det. (Jonas Karlsson har också skrivit om det där här).

Och elevernas engagemang behövs. För från regeringen Reinfeldt kommer inte många positiva signaler (och inte från Wermes kommunledning i Örebro heller för övrigt, som sagt ovan: läs mer på Jonas blogg). Reinfeldt tyckte inte att miljön var en prioriterad fråga och före jul hävdade han att det inte var insatser i Sverige som gör mest nytta för miljön vilket skulle motivera att vi istället satsar i andra länder. Med tanke på att han leder ett parti som vill sänka bensinskatten (och att han själv kör ett bensinslukande monster) så är det begripligt att han inte tycker att vi svenskar ska köra mindre bil. Men det blir inte ett mindre problem för det. Vi har gått igenom en ovit jul och det verkar rätt uppenbart att klimatförändringarna är här nu. På riktigt. Men inte för statsministern.

Och sedan har vi ju utrikesminister Bildt… Är det någon som tror att han inte kommer att påverka regeringens beslut angående gasledningen i Östersjön – en fråga som han i flera år varit djupt ekonomiskt berörd av? Har man så stora aktieinnehav och liknande som Bildt borde man se till att sätta dem under annans förvaltning – eller göra som Leif Pagrotsky gjorde: gå över till att investera i fonder så att inte enskilda aktier riskerar leda till intressekonflikter (eller misstankar).

Och frågan om gasledningen lär väl regeringen fortsätta att passa i. LRF, Naturskyddsföreningen och Svenska biobränsleföreningen har krävt tydligt besked från regeringen om hur det blir med den gigantiska utbyggnad av ”naturgas”nätet som bland annat Eon planerar. I ett gemensamt utspel påpekar de att satsningen kommer att påskynda klimatförändringarna. Och regeringen ger dubbla besked både om naturgasnätet på land och om det i Östersjön. Jag har engagerat mig rätt mycket i den där frågan eftersom världens största privatägda energibolag vill förstöra Oxelösunds-Nyköpings skärgård genom att införa en helt ny (och mycket farlig) metod för transport av fossilgas (nedkyld gas i gigantiska tankerfartyg).

Fossilgasen släpper ut koldioxid och varje kilowattimme som produceras av fossilgas istället för biobränslen innebär klimatförändringar. Men att Reinfeldt och hans nymoderater skulle förstå detta är väl att hoppas på väl mycket. Miljön är ju inte prioriterad och vad vi gör i Sverige spelar ju mindre roll… Återstår att hoppas på att centern har något miljöengagemang kvar efter högersvängen och att folkpartiet fortsätter hävda sitt motstånd mot nya fossila bränslen.

Surfade runt på några av de lokala partiföreträdarnas bloggar och hamnade på centerpartiets Rasmus Persson. Senaste inlägget var skrivet i oktober men det var inte det som fångade min uppmärksamhet. Blicken föll på ett inlägg han skrev under valrörelsen och jag fick syn på den märkliga stavningen av s-kommunalrådet Lena Baastads namn: ”Lena Baastard”. Felskrivning tänkte jag och läste vidare. Tills samma ”felskrivning” återkom. Jag hoppas att Rasmus den där eftermiddagen var trött och blandade ihop namnen för annars är det verkligen ett annat tonläge i debatten på gång. Men det var ju förra året. 2007 blir säkert ett bra år.

Jonas Morian tipsade om den här nyöversättningen av Djungelboken, som visar att kritik mot borgarna kan göras bra mycket roligare än jag förmår… (jag lyckas självklart inte lägga in bild och klickbar länk här så ni får följa länken till YouTube för att titta – men det är det värt)

Inom vården hyllas det som är ”evidensbaserat”. Kort sagt betyder det att man strävar efter att använda metoder och liknande som man faktiskt vet gör nytta. Så är det självklart inte i skolpolitiken. I synnerhet inte i folkpartiets skolpolitik. Partiet som tidigare föreslagit säpo-övervakning av elever har nu presenterat ytterligare två briljanta tänkare: ett kommunalråd och en riksdagsledamot vill förbjuda eleverna att tala andra språk än svenska i skolan. Men varför stanna där? Bör man verkligen tillåta att eleverna tänker på vad som helst? Och bör elever tillåtas ha böcker som de själva valt (kan lösas genom att fp´s förslag om en litteraturkanon – en ”måstelista” över böcker som alla bör läsa – genomförs hårdhänt)? Nu är förslaget om språkförbud självklart till för att hjälpa de ”stackars invandrarna” som inte lär sig svenska. Visst. Frihet är slaveri. Krig är fred. Hoppas folkpartisterna lägger till George Orwells ”1984” på sin måstelista: den kan ge många hjälpsamma tips till FörbudsPartiet nr 1.