Skön derbyseger – kunde varit kamp om guldet

Så otroligt skönt att se Hammarby utklassa aik igår. Solna-gänget fick iväg 8 avslut, varav 3 på mål. Vi hade 20 avslut varav 12 på mål. 2-0 var i underkant. Om det inte varit för den där jävla måndagskvällen för en månad sedan. Om det inte varit för att några som påstår sig hålla på Hammarby då släckte allt hopp i matchen mot jurgården och dessutom gjorde så att fotbollsförbundet tog ifrån oss tre poäng. Om det inte varit för det hade vi varit med i guldstriden nu. Och det hade vi varit värda – inget lag i allsvenskan har chans mot Hammarby när vi spelar som vi gjorde igår. Trots det är det att hamna bland de fyra första som gäller. På grund av korkade ”fans”, tävlingsutskott och domare så. Visst kan vi hoppas på att fotbollsförbundet tar mod till sig och låter allsvenskan avgöras på fotbollsplanen, av spelarna. Om vi får tillbaka de 3 poäng vi blev av med är vi med igen. Att få tillbaka de 3 poäng som försvunnit p g a bortdömda, men korrekta, mål är att hoppas på för mycket…

Ännu en motion som faktiskt gjort skillnad

Kommunfullmäktige i Örebro behandlade idag min och Emma Arnebacks motion om att skapa en ”profilklass för elever med mindre hörselskador”. Idén hade vi fått i samtal med HRF och andra hörselskadade och tack vare motionen kommer vi att skapa något liknande i Örebro. Kristdemokraternalämnade långt senare in en motion i samma ämne och i debatten försökte de framställa det hela som att det var märkligt att inget hänt tidigare. Jag kände mig tvungen att ge mig in i debatten, för dessa frågor är verkligen inte enkla. Å ena sidan vill vi att alla barn ska få en bra utbildning. Å andra sidan vill vi att så många som möjligt av de barn som har hörselskador ska få vara barn och elever och inte bara definieras utifrån sin hörselnedsättning. Och samtidigt som vi gör speciallösningar för dem med mindre hörselskador så får det inte gå ut över resurserna till dem som vill gå kvar i ”vanliga” klasser eller dem som behöver tvåspråkig skola. Så inte är det lätt. Men efter några års diskussioner och utredande så kommer något att hända. Det går inte alltid snabbt, men det går att påverka. (Här finns ett annat exempel som jag är rätt stolt över…)

11 röster – så liten kan skillnaden vara

Imorgon (onsdag) kommer slutresultatet och vi får veta hur poströsterna fördelas. Som det är nu (och som vi förstod det sent på valnatten) så är det med elva rösters marginal som vi fick det sista mandatet i Örebro – istället för att Sverigedemokraterna fick det. Så att säga att varje röst spelar roll är ingen överdrift.
I övrigt är det tungt nu. Vi gjorde ett enormt bra val i Örebro och om alla gjort en lika bra valrörelse – och ett lika bra resultat – så hade socialdemokraterna fått fortsatt styra Sverige. Och visst är jag bitter nu: för att partiet centralt faktiskt inte hade någon särskilt listig plan för valrörelsen (arbetslösheten en mindre viktig fråga i en valrörelse?). Men mest är jag förbannad. Jag kan nämligen fortfarande inte förstå varför vi får fler jobb för att a-kassan sänks? Och varför blir människor friskare för att de får mindre ersättning? Nu röstade svenskarna för Reinfeldt och hans högerpolare och då blir det så det blir: nästa år sänks förmögenhetsskatten samtidigt som a-kassan sänks och föräldralediga och sjuka får mindre pengar. Sedan kan jag undra lite över om svenskarna hade varit så positiva om de borgerliga partierna rakt ut hade sagt att att de ville försämra för de sjuka – när jag debatterade med dem på Virginska skolan låtsades de som om det inte var sant: de påstod att de inte sänker ersättningsnivåerna i sjuk- och föräldraförsäkringen (vilket är sant), men glömde berätta att de ändrar beräkningsmetod vilket gör att de som är sjuka eller föräldralediga får mindre pengar. Principen var de dock tydliga med: den som jobbar ska ha mer pengar – den som inte jobbar ska ha mindre (om det inte är vårdnadsbidrag vi pratar om för då ska den som inte jobbar få mer pengar). Trist att de vägrade svara på frågan ”varför?”.

De borgerliga partierna säger nej. Nej. Nej.

Hur gör vi Örebro till en bättre stad för ungdomar och för ung kultur? Ja, fråga inte de borgerliga partierna för de verkar inte bry sig. De förstår nog inte ens frågan… Några exempel:
1. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har i Kultur- och medborgarnämnden fattat beslut om att införa Ung Peng så att örebroare mellan 13 och 24 år kan få små bidrag, efter snabba besked, för att genomföra kultur- eller nöjesarrangemang. I augusti fattade vi beslut om att öka summan för Ung Peng med 100 000 kronor. De borgerliga partierna röstade emot.
2. I november 2005 beslutade vi satsa mer än en miljon kronor som går till föreningen Kulturhuset i Örebro för att Örebro äntligen ska få ett ”ungdomens hus” (fast för alla åldrar) i gamla Folkets Hus. De borgerliga partierna (minus centerpartiets representant) röstade emot.
3. Den 13 september beslutade vi att skapa ett nytt pris, Millencolin Music Prize, som förhoppningsvis ska delas ut för första gången redan i höst till någon eller några som gjort insatser i musiklivet i Örebro och som därigenom bidragit till att marknadsföra Örebro (tjänstemännen har redan hittat en intresserad arrangör). Läs om ursprungsidén här. Och mer här. De borgerliga partierna röstade emot.
4. För övrigt beslutade vi i augusti även att utöka idén bakom Ung Peng så att även de över 25 år kan söka. Vi beslutade om ”Snabb peng” som gör att alla örebroare kan få små bidrag, efter snabba besked, för att genomföra kultur- eller nöjesarrangemang. Självklart röstade de borgerliga partierna emot även detta.
Det finns mycket att göra för att göra Örebro till en bättre stad för ungdomar och för ung kultur. Vi vill fortsätta arbetet. Om du vill att arbetet ska fortsätta bör du nog fundera på hur du röstar på söndag.

Det bästa vi har på den vackraste tomten som är kvar

Deltog i en debatt om kulturpolitiken på Konsthallen ikväll. Det var stundtals en intressant debatt men mycket av det hade väl sagts och hörts förut (exempelvis har jag rätt många gånger tidigare försökt övertyga några i publiken om att mer pengar till kulturen inte åstadkoms på denna typ av debatter utan genom att man faktiskt försöker övertyga en majoritet av örebroarna om att det behövs mer resurser i kultursektorn – det är liksom så demokrati fungerar).
Hursomhelst bad debattledaren Dixie Eriksson (från NA) oss debattörer att höja blicken och se framåt: vilka är våra visioner? Eftersom vi just pratat om biblioteken berättade jag om en idé som jag blivit rätt förtjust i: att bygga ett helt nytt stadsbibliotek på den tomma tomten (parkeringsplatsen) bakom gamla Riksbankshuset. Och det där var det några som också blev rätt förtjusta i.
Först av allt ska jag väl klara av den där grundläggande informationen som en del politiska motståndare inte låtsas förstå: att bygga ett helt nytt bibliotek innebär inte nödvändigtvis mindre pengar till biblioteksverksamheten: att investera i ett bibliotek som kan användas i 40-50 år, kanske ännu längre, innebär inte mindre pengar till bibliotekspersonal eller böcker. En så stor investering skrivs av på mycket lång tid – och dessutom skulle de lokaler som stadsbiblioteket idag använder kunna användas till kongressverksamhet och liknande. I takt med att Conventum och Citymässan växer kommer nya lokaler säkert att behövas (även om oppositionsledaren Werme inte vill att så ska ske) och då kan det nog till och med bli en bra affär med en flytt.
Nåväl. Den tomma tomten bakom gamla riksbankshuset är idag parkering och med jämna mellanrum hör byggherrar av sig till kommunledningen för att presentera idéer på vad man skulle kunna göra på tomten. Och självklart är det lätt att se att det inte vore svårt att hyra ut vare sig lägenheter, kontor eller affärslokaler i ett nybyggt hus där – det är en av de få riktigt vackra å-nära lediga tomter inne i city. Självklart vill många ha den tomten till sina projekt.
Men svaret är alltid detsamma: den där tomten ska vi inte bygga förrän vi har något riktigt bra projekt att använda den till. Ett nybygge på platsen kommer vi att få leva med lång tid framåt och det är knappast möjligt att ångra sig några år senare. Och några liknande tomter är svåra att hitta inne i stan.
Just därför tycker jag att ett nytt stadsbibliotek vore så passande. För vad kan vara mer värdigt för en sådan plats än ett helt nytt stadsbibliotek? Ett nytt stadsbibliotek kan byggas för nutidens behov och med plats för såväl rymliga cafeterior, lättillgängliga möteslokaler, ordentliga datoravdelningar, specialbyggda barnavdelningar och mycket annat. Ett nytt stadsbibliotek skulle kunna bli precis den där vackra byggnaden som alla har skäl att besöka vilket gör att alla örebroare får nytta av det vackra läget. Dessutom vore ett nytt stadsbibliotek på en sådan spektakulär tomt självklart en viktig signal till dem som fortfarande tvivlar: biblioteken är en av de allra mest centrala uppgifterna för kommunen att ägna sig åt.

Skojigt erbjudande

Fick ett märkligt mail häromdagen: ”Vi har gjort två banners för Skattebetalarna som vi undrar om du skulle vilja ha att lägga upp på din hemsida.”…”Tror du att du har användning för den?”
Skulle inte tro det. Om de brytt sig om att kolla på min hemsida innan de skickade ”erbjudandet” hade de kanske insett att det inte var så aktuellt. Här kan ni läsa två exempel på tidigare inlägg om Skattebetalarna och deras osakliga propaganda:
Har Skattebetalarna varit i Örebro för att skriva rapporten?
Vita medelålders välbeställda män leker forskare
Skattebetalarna är en extrem organisation på högerkanten med hundratals miljoner i kassakistan. Miljoner som används för att stödja en extrem-borgerlig politik som handlar om att man ska skära ner på det mesta vad gäller välfärd och kommunal service. Dessutom är de pinsamt dåligt pålästa, vilket visade sig när jag debatterade med deras VD i Radio Örebro i mars förra året. Skattebetalarnas VD är, om möjligt, ännu mer extrem än föreningen. Så här har han skrivit i en Timbro-skrift: ”Kvar i offentlig regi blir den offentliga sektorns grundläggande uppgifter som försvar och rättsväsende, samt tillhandahållandet av ett socialt skyddsnät. Det kan även finnas anledning att till viss del tillhandahålla sjukvård och skola.”
Idag kom ett nytt mail från Skattebetalarna där de beklagade misstaget och berättade att de bara gått på webbsidor som länkar till deras sida.

”Leijongate” fortsätter

Rätt ska vara rätt: under måndagen kommenterade både Lars Leijonborg och fps partisekreterare Johan Jakobsson det Expressen jämför med Watergate. Leijonborg medgav att det var ett nytt sorts bottennapp när han pressades med citat från när han hetsade mot (s) i samband med ryktesspridar-mejlandet i våras. Och Johan Jakobsson visade att han kanske inte är fullt så proffsig som man trott: först skickar fp ut ett pressmeddelande där den person (LUFs pressekreterare) som erkänt (och sparkats) säger att intrången på det interna s-nätet upphörde i våras (trots att (s) redan sagt att det senaste intrånget skedde i veckan). Och därefter påstår han att den som tagit på sig skulden gjort det själv. Bara för att några timmar senare vara tvungen att erkänna att det även var en riksdagskandidat och LUF-distriktsordförande som varit inblandad. Och skandalen fortsätter.

uttryck för en ”mentalitet hos folkpartiet”?

Ännu en skandal. Än en gång är det folkpartister som gått över gränsen. Denna gång verkar de dock dessutom ha begått brott. Minst en – sannolikt många fler – folkpartister har spionerat på (s) genom att ta sig in i vårt allra mest interna forum. Det lär bli fråga om brottsutredning och det finns många frågor: exempelvis om det verkligen var en slump att folkpartiet så många gånger lyckats ”svara” så snabbt på s-utspel (nästan innan de ens gjorts…).
Kan passa bra att påminna att Lars Leijonborgs påstod att det var en kriminell attack arrangerad av s-ledningen när en socialdemokrat skickat falska skvallermejl tidigare i år. Så här sa han då: ”Det mest oerhörda är att det är ett uttryck för en mentalitet hos socialdemokraterna”. Vad säger han nu? Att folkpartistpionaget är ett ”uttryck för en mentalitet hos folkpartiet”? Nej. Han säger ingenting. Han vägrar kommentera. Och någon ursäkt lär vi inte få höra. Hur var det nu med moral, etik och att följa lagar och regler, Leijonborg?