Är det Nerikes Elände tidningen heter?

Så roligt att läsa ett engagerat och entusiastiskt reportage om den jätteuppsättning av Alice i underlandet som örebroarna kan se i helgen.
Så jättetrist att NA inte förmår ge en ärlig (men positiv) bild av kommunens stöd till verksamheten. Så här skriver NA: ” I Örebro kommuns kulturpolitiska program står det att verksamhet för barn och ungdomar är prioriterad. ”Alice i Underlandet” borde vara ett projekt i politikernas smak. Men producenten Robin är besviken.
– Jag tycker inte att verkligheten stämmer överens med det kulturpolitiska programmet.”
Jag smsade i morse och frågade Robin om han inte tycker att kommunens bidrag på 100 000 var värt att uppmärksamma, han svarade: ”Vi sa det till dom men na måste ha valt att inte ta med det.”
Jag tycker att ett bidrag på 100 000 kronor (av en budget på 160 000 kronor) är ganska rejält och visar att vi prioriterar verksamhet för barn och ungdomar. Trist att NA inte vill berätta det. Men det är klart: man måste ju bevara bilden av onda politikerna som inte bryr sig om unga… För hur ska vi annars kunna få fler engagerade…

Jag mailade NAs chefredaktör, Ulf Johansson. Så här skrev jag:
”Hej igen
Vi träffades när du pratade på ”Rätt att rösta”-seminariet i Vivalla i början av mars och jag mailade till dig efter det (apropå NAs felaktiga vinkel som – tvärtemot vad den undersökning som citerades sa – påstod att politiker hetsar fram larmrapporter..).

Idag blev jag rätt upprörd när jag läste i NA om Alice i underlandet. Jag blev självklart först jätteglad: vad roligt att NA uppmärksammar denna jätteuppsättning och berättar om det engagemang som alla dessa unga satsat. Det som var så trist var att ni verkligen anstränger er för att framställa allt kommunen gör som dåligt.

Denna uppsättning har fått ett stort bidrag från kommunen: 100 000 kronor av de 160 000 som de omsätter kommer från Örebro kommun (det är ytterst sällan vi ger så mycket pengar till en enskild uppsättning med endast två föreställningar). Ändå väljer reportern (jag hittar ingen mailadress till Johanna Berglund) att beskriva det så här:
” I Örebro kommuns kulturpolitiska program står det att verksamhet för barn och ungdomar är prioriterad. “Alice i Underlandet” borde vara ett projekt i politikernas smak. Men producenten Robin är besviken.
– Jag tycker inte att verkligheten stämmer överens med det kulturpolitiska programmet.”

Enligt Robin berättade han för reportern om bidraget. Men som av en händelse kom det inte med i artikeln… Och jag förstår varför: det hade ju spräckt tesen om att kommunens politiker inte prioriterar barn och unga. Sanningen är annars att vår nämnd är en av de nämnder som mest konsekvent prioriterat bort kultur för vuxna för att kunna satsa på kultur för barn och unga (vilket vi då och då kritiseras för på kultursidorna…).

Så, apropå diskussionen i Vivalla: tycker du verkligen att det där är ett korrekt sätt att beskriva vad kommunen stöder – och tror du att det uppmuntrar fler unga att engagera sig i politiken? För varför ska någon engagera sig i politiken när man ändå inte bryr sig om unga och inte ens bryr sig om de program man antar?

mvh
Björn Sundin

Menar Antoine allvar eller söker – även han – bara uppmärksamhet?

Zappade förbi SVTs program Debatt igår kväll och kunde inte bläddra vidare. Maken till bisarr debatt har jag inte hört på länge. På ena sidan JämO Claes Borgström och nyansernas mästarinna Marianne Eriksson (vänsterpartist med extrema åsikter om det mesta – en gång ombudsman i länet). På andra sidan hade Bosse Ringholm klumpats ihop med Peter Antoine (stackars Bosse). Och Antoine vore ju inte Antoine om han inte återigen lyckades skapa rubriker med drastiska uttalanden. I detta fall dessutom puckade: ”Om en kille bara vill ha sex men är blyg – då är det väl bättre att han går till en bordell än att han ska våldta någon.” Jo, precis de två alternativen är ju de enda tänkbara…
Antoine tycker därför att vi ska införa lagliga bordeller i Sverige: ”Prostituerade har själva valt sitt yrke. De tjänar mycket pengar, har stora bilar och kan göra vad de vill – jag tror att de är lyckliga.” Man kan inte utesluta att han har rätt i att det finns prostituerade som valt sitt yrke, som är lyckliga och som tjänar mycket pengar. Men att inte se att prostitution i de flesta fall är ett resultat av andra problem, social utstötning och av könsförtryck är både naivt och pinsamt. Men Antoine har ju aldrig utmärkt sig för att vara någon nyansernas mästare, han heller.
Så på ena sidan Claes Borgström som menar att slavhandeln kan stoppas genom att Sverige låter bli att spela fotboll… På andra sidan Antoine och hans påstående om ”den lyckliga horan”. Bra jobbat, JämO: En bra och nyanserad debatt du satte igång!

Kritik mot arrangemanget eller bara effektsökeri?

Jag skrev ju till JämO för att få reda på vilka länder JämO Claes Borgström besökt de senaste åren (se nedan). Idag fick jag svar från JämOs pressekreterare som undrar om jag verkligen undrar på riktigt: han tolkar det som att jag missförstått JämOs utspel. Jag tycker nu inte att jag missförstått utspelet – jag tycker bara att det är totalkorkat och tar fokus från det vi borde prata om: hur kan vi motarbeta slaveri, kidnappning och övergrepp?
Så här skrev löd mitt svar (hans mail följer nedan):
”Hej och tack för ditt svar!
Jo, självklart är jag intresserad av JämOs utlandsresor. Och – som sagt – jag beklagar att detta tar tid från det arbete ni egentligen borde ägna er åt på JämO.

Det går inte att tolka Claes Borgströms utspel på annat sätt än att det handlar om vilka länder man reser till för att delta på arrangemang – det är ju ingen som på fullaste allvar tror att prostitution eller människohandel sker på arenorna, kopplat till matcherna eller på särskild beställning från vare sig fotbollsförbund eller arrangörer. Därmed måste man ju dra slutsatsen att det är kombinationen stora arrangemang och landet Tyskland som JämO tycker att vi ska bojkotta. Och därmed är det i högsta grad intressant vilka konferenser och liknande JämO deltagit på i andra länder.

Men, som sagt. Jag hade hellre sett att JämO hållit sig till de frågor som faktiskt är myndighetens ansvarsområde (bra beskrivet i foten i ditt mail) och jag beklagar både att er arbetstid går åt till ”stolpskott” och att förtroendet för JämO i och med denna debatt fått sig en ordentlig törn. Claes Borgström anser förmodligen att jag – och alla andra – som avfärdat hans utspel som effektsökeri är en del av det patriarkala förtrycket. Men det får vi väl ta. Jag vet att jag hellre skulle se att vi pratade om orättvisa löneskillnader, ojämn fördelning av föräldraförsäkringen eller hur reklamen präglar oss i könsroller. Men för tillfället verkar ju – tyvärr – inte detta vara frågor som JämO prioriterar. Och dessvärre innebär det att krypskyttet kan fortsätta mot det viktiga opinionsbildande jobb som JämO (och en del andra myndigheter). Och – som Afzelius sjöng: ”Vem är det som tjänar på det?”

mvh

Björn Sundin”

—– Original Message —–
To: epost@bjornsundin.se
Sent: Tuesday, April 25, 2006 1:40 PM
Subject: Ang. JämOs resor

Hej!
Du har ställt en fråga till JämO med anledning av att myndigheten ”numera har synpunkter på vart människor reser och vilka länder Sverige ska samarbeta med”. Du syftar förmodligen på Claes Borgströms uppmaning till det svenska fotbollslandslaget att stanna hemma från VM i Tyskland, som en markering mot den ökning av människohandel för sexuella ändamål som förväntas i anslutning till turneringen.

Eftersom Claes Borgström varken haft synpunkter på ”vart människor reser och vilka länder Sverige ska samarbeta med” (se till exempel artikel på JämOs hemsida), undrar jag om du ändå vill se en sammanställning över hans resor utomlands? Detta för att vi inte i onödan ska behöva lägga arbetstid på uppgifter som inte är ägnade att föra jämställdheten mellan kvinnor och män framåt.

Med vänlig hälsning

Magnus (här har jag tagit bort hans kontaktuppgifter för att skydda honom från automatiska spam)

JämO är en statlig myndighet som har till uppgift att verka för att alla människor skall ha lika villkor i arbetslivet och i högskolan oavsett kön, genom att se till att jämställdhetslagen (1991:433) och lagen om likabehandling av studenter i högskolan (2001:1286) efterlevs. Vidare har JämO till uppgift att motverka könsdiskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i förskola, skola och annan utbildning som innefattas i skollagen. JämO skall även motverka könsdiskriminering vid handel med varor, tjänster eller bostäder och inom några andra specificerade samhällsområden genom att se till att lagen om förbud mot diskriminering (2003:307) efterlevs.

JämOs verksamhet och lagstiftning har sin utgångspunkt i FNs deklaration om alla människors lika värde och rättigheter.

Varför lägger JämO kraft på dumheter?

Idag gör Jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström åter ett utspel om att Sverige ska bojkotta fotbolls-VM för herrar i sommar, eftersom detta arrangemang går av stapeln i Tyskland och eftersom man kan befara ökad prostitution och även ökad slavhandel. Jag tycker att det är så outsägligt trist: JämO lyckas nämligen förringa en otroligt viktig fråga till en bisarr debatt om bojkotter vilket bara kommer försvaga kraven på jämställdhet och den viktiga diskussion om hur vi bryter könsmaktsordningen i Sverige. (Uttalanden mot människohandeln har gjorts av många – exempelvis av de politiska partierna i Örebro, här kan du läsa Kommunstyrelsens ordförande (s) Mats Sjöströms svar på en fråga i ämnet.)
Jag har hittills inte hört någon försvara vare sig prostitutionen eller slavhandeln men ändå tolkar Borgström den kritik han fått för sina utspel som att han ”träffat en öm punkt”. Som om de som kritiserat hand utspel någonsin förringat problemet med människohandel och kvinnoförtryck.
Och bara för att vara på den säkra sidan: Jag är feminist, jag instämmer i att kvinnor genomgående har sämre villkor i Sverige (och världen) och jag vill verka för att ändra på detta. Jag tycker dessutom att trafficking, kvinnohandel, kvinnoförtryck, misshandel och kidnappning är vidriga brott – oavsett i vilket land de begås.
Jag tycker däremot inte att det är rimligt att bojkotta ett fotbolls-VM på grund av att kriminella begår brott. Inte heller på grund av att Tyskland har gjort prostitution laglig (Tyskland har dock aldrig gjort kidnappning lagligt). Att prostitution är lagligt i Tyskland innebär faktiskt inte att fler kvinnor utnyttjas än i en del länder där prostitution -formellt- är olagligt, typ Thailand eller Estland (för att bara nämna några). Utnyttjande är fel oavsett lagstiftningen runt det.
När jag läste Claes Borgströms inlägg idag (som i övrigt hade många kloka poänger) kom jag att tänka på en självklar fråga som jag inte sett någon belysa: bojkottar JämO själva resor till länder där prostitution är tillåtet eller vanligt? Jag hittade ingen information på hemsidan så jag skickade in en fråga:
”Hej! Eftersom Jämställdhetsombudsmannen numera har synpunkter på vart människor reser och vilka länder Sverige ska samarbeta med skulle jag vilja ta del av vilka utlandsresor JämO Claes Borgström varit på de senaste två åren. Det är möjligt att denna kunskap finns någonstans på webbplatsen men jag hittar det inte. Därför vore jag tacksam om ni kunde sända en sammanställning eller om ni kunde tipsa mig om var på webbplatsen man hittar denna information.
Jag beklagar att jag på detta sätt stjäl arbetstid från JämOs viktiga uppgift att värna om lika rättigheter för kvinnor och män i i arbetsliv, utbildning och i samhället i övrigt. Eftersom jag vet att JämO gör ett bra och viktigt jobb tycker jag självklart att er arbetstid i första hand ska ägnas åt sådant, men samtidigt tycker jag att det är angeläget att få svart på vitt att JämO även i sin egen verksamhet följer de rekommendationer myndigheten anser ska gälla för andra.
Eftersom JämO Claes Borgström normalt är klok och kunnig förutsätter jag att han sett till att hans eget, och myndighetens, resande inte uppmuntrar sådana länder där prostitution är vanligt förekommande.”

I väntan på svar funderar jag mest på hur det vettiga projektet ”Women to the top”, där både Sverige, Danmark, Estland och Grekland var inblandat kunde drivas utan resor till länder där prostitution är lagligt och rätt vanligt. Och hur fungerade det avslutade projektet ”European project on equal pay” i vilket Sverige deltog tillsammans med Tyskland, Italien, Spanien och Storbritannien.

Skicka frågor till SJ-chefen!

Skickade just in en rad frågor till NA efter att de på webben efterlyser frågor att ställa till SJ-chefen. Se till att skicka in frågor du också!

Här är de frågor jag skickade in:
1. När kommer SJs trafik i Mälardalen att följa tidtabellen?
2. Vilket ansvar tänker SJ ta för att arbetsmarknaden i Mälardalen fungerar (med dagens opålitliga förbindelser fungerar inte arbetsmarknaden – folk måste sluta pendla till jobbet)?
3. Tycker SJs VD att det är god personalpolitik att tågpersonalen dagligen utsätts för frågor och frustration från irriterade pendlare – utan att personalen vare sig kan ge besked eller lösa problemen (allt är ju mycket centraliserat i SJs organisation)?
4. Varför är det så svårt för SJ att ge tydliga besked istället för att förhala beskeden: först 17.03, sedan 17.15 och sedan 17.30?
5. Hur kan det vara så svårt för SJ att beställa fram ersättningsbussar som rymmer ALLA som är på tåg som tas ur trafik (senast i förra veckan blev 30-40 personer stående på stationen i Arboga sedan SJ bara beställt fram en buss…)?
6. Kan SJ tänka sig att förbättra sin resegaranti så att den faktiskt betyder något för dem som dagpendlar?
7. Hur svårt kan det vara att markera på vagnarna vilken som är obokad?

Och här kan du läsa mer om aktiviteter om pendlandet och om SJ.

Kanske kan den hemliga konstnären få stöd?

Idag berättade NA vem den ”hemliga konstnären” var. Maria Svensson heter hon som gjort de hårklädda figurer som under påskhelgen funnits att titta på i Slottsparken och i rondellen vid universitetet (fast tydligen hade någon stulit en hundskulptur som stod i rondellen). NA skrev om de mystiska statyerna i fredags och sedan har tydligen Maria Svensson hört av sig. Dagens artikel ligger inte på webben, för tillfället.
Historien kom upp idag när vi hade presidium i Kultur- och medborgarnämnden (presidiet förbereder nämndens ärenden och består av undertecknad, vice ordförande Marie Wirde (v), andre vice ordförande Anders Hagström (kd) och förvaltningschef Alf Lindblad och nämndsekreteraren Birgitta Rajkovic). Vi kommer nämligen föreslå att vi utvecklar tanken bakom ”Ung peng” och utökar summan till 300 000 kronor. Tanken är att samma grundprincip som gäller för ung peng (man kan söka små summor, hanteringen är snabb och obyråkratisk) ska gälla även dem som är över 24 år. Förhoppningsvis kan det leda till att arrangörer och andra lägger mer kraft på arrangemangen och mindre på ansökningar och krångel.
Och då kom Maria Svensson upp. För det är klart att om hon sökt några tusenlappar för materialet till de där statyerna så hade det varit mycket väl värt pengarna att ge henne bidrag till det. Idag finns dock inte något sådant snabb-bidrag för vuxna kulturaktiva (och sedan ska man väl möjligen konstatera att det ju inte är säkert att hon är intresserad i alla fall – en del av poängen är ju det lite ”hemliga” gissar jag…).
För övrigt så kommer Kultur- och medborgarnämnden även ansöka om att få anställa sju plusjobbare som ska jobba i två år framåt med kulturprojekt i de sex största stadsdelarna. Tanken är att vi ska kunna bygga vidare på de positiva erfarenheterna från Kulturlaget (Läs mer om detta här och här – idag slutar en utställning på Konsthallen som är en resultat av projektet) så att vi kan få ännu mer levande stadsdelar samtidigt som vi ger vettig sysselsättning åt arbetslösa konstnärer. Men just det senare gör väl att det inte är så aktuellt för just Maria Svensson, eftersom Plusjobben hon ju jobbar som undersköterska på USÖ (enligt NA).

Samordnad marknadsföring av Örebro

Idag skriver NA (inte utlagt på nätet) om den översyn som gjorts av marknadsföringen av Örebro. Att den skulle peka på möjliga förbättringsområden var ju ingen stor överraskning, jag tycker (liksom utredningen verkar tycka – jag har bara läst NAs referat) att det finns en hel del brister i det sätt kommunen jobbar med dessa frågor idag.
För de flesta är kanske detta rätt ointressanta frågor, men varav hjärtat är fullt (det är inom information/kommunikation jag är utbildad och eftersom jag i stort sett alltid jobbat med dessa frågor är jag väl lite nördig…). Jag brukar tjata om hur kommunen brister i dessa frågor och då tar jag upp några frågor som exempel:
1. Hur många företag med 5 miljarder i omsättning (som Örebro kommun) tror ni har en informationsavdelning som egentligen inte har några samordnande befogenheter?
2. Hur många företag med 10 000 anställda saknar en tydligt utpekad pressansvarig som kan jobba med att informera media och svara på frågor?
3. Hur många företag med 120 000 ”kunder” saknar någon form av regelbunden informationsutskick till ”kunderna” (i detta fall medborgarna)?
Jag vet att frågorna är hårddragna men om vi bestämde oss för att samordna och satsa lite till skulle vi kunna åstadkomma så otroligt mycket bra i Örebro. Det går visserligen bra för Örebro: hela tiden skapas nya jobb och fler flyttar till kommunen, men vi kan höja vår profil ytterligare! Se på den marknadsföring som Nyköping, Karlstad eller Eskilstuna gör – där jobbar man (eller har jobbat) genomtänkt och långsiktigt. Vad bör då göras? Jag tror att tre punkter är avgörande:
1. Samordna marknadsföringsinsatserna (på något sätt – utredningen kan säkert ge en grund för en klok organisation) och skapa tydliga befogenheter för dem som är ansvariga för denna samordning. Om det sedan sker i ett särskilt bolag eller genom andra typer av samordning tycker jag är mindre viktigt men det är uppenbart att vi måste bli bättre på att marknadsföra Örebro.
2. Peka ut ett tydligt ansvar i organisationen för information och press: lämpligen en informationsavdelning med makt och resurser. Det behöver inte vara en ”ny Lottie Knutsson” (inga andra liknelser gjorda med Fritidsresor och deras kommunikationsorganisation) men någon måste ha förtroende och ansvar för samordningen.
3. Genomför en ordentlig och långsiktig upphandling av reklamtjänster och PR-arbete så att vi får extern kompetens till hjälp. Även om vi skulle utöka informationsavdelningen behöver vi hjälp med utformning av annonser och liknande men i synnerhet behöver vi hjälp med PR-arbetet.

Söndag – en bra dag för nyheter?

Två axplock ur dagens nyhetsskörd:
Rapport ”avslöjar” att LO ger socialdemokraterna bidrag, en nyhet som dyker upp minst en gång om året (lite oftare under valår). Rapport hade kryddat det med att låta SIFO fråga om detta är bra. Innovativt grepp, ingen motsvarande undersökning gjordes när det för några dagar sedan berättade TV4 att moderaterna får allt mer pengar från bidragsgivare (som inte är offentliga). Vilket är värst: att organisationer öppet beslutar att ge stöd eller att anonyma miljonärer ger bidrag till ett parti utan att någon kan granska det?P1-programmet Kaliber ”avslöjar” att (s) tjänade pengar på Stadskampen i somras, eftersom bolaget Spero (som stod bakom ”torplotteriget” i TV4s stadskamp) ägs av bl a socialdemokraterna. Strongt gjort att avslöja detta: så här står det under ”vanliga frågor på Speros hemsida: ”Vem är Föreningen Spero? Föreningen Spero består av IOGT NTO lotterierna och SSU/SAP.” Måste ha varit ett jättejobb att hitta denna nyhet… Bl a E-type är arg för att han inte fick reda på detta, för då hade han inte deltagit. Stackars E-type. TV4 konstaterar dock att informationen har varit tillräcklig och säger att socialdemokraternas lotterier är väl kända i Sverige.
Som tankeexperiment kan man ju fundera på när Rapport ska fråga kunder till företag som sponsrar moderaterna vad de tycker om detta. Konstigt – minns inte att jag någonsin hört en sådan nyhet;-) Och när ska journalisterna börja granska var alla dessa ”nyhetstips” kommer ifrån. Är det inte märkligt att så många sådana sprids just när det är valår?

”Konstråd” i Örebro

I måndags följde Tvärsnytt åter upp frågan om ett ”konstråd” i Örebro. Diskussionen började (eller tog fart) i samband med att Ronnie Petersson-statyn invigdes för drygt tre år sedan. Det fanns då stor kritik mot att privata intressenter fick resa en staty utan en mer omfattande demokratisk process. Å andra sidan fanns också många som tyckte att det var helt självklart att Örebro skulle ha en staty över en av stadens största söner.
Sedan dess har frågan om ett ”konstråd” diskuterats – mer eller mindre aktivt. Det är visserligen inte riktigt sant (som Tvärsnytt sa) att Örebro ”beslutat” att skapa ett konstråd, men det är helt korrekt att vi diskuterat frågan under många år. Det som gör att det ”drar ut på tiden” är att vi inte tycker att frågan är så enkel.
För å ena sidan så behövs det former för djupare diskussioner om hur staden ska se ut – vem som helst ska inte hur som helst kunna förändra den gemensamma miljön utan några gemensamma diskussioner.
Å andra sidan är åtminstone jag inte så intresserad av att skapa ett ”konstråd” som bara består av konstexperter.
Jag – och de andra i majoritetsgruppen i Kultur- och medborgarnämnden (s, v och mp) skulle helst se en lösning där man både får med experterna och vanliga örebroare. Men hur detta ska gå till har vi inte riktigt lyckats komma fram till än. Men kanske har du idéer? Hör av dig!